Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för den kommunistiska antitesen. Nå väl,
hoppet har på sitt lilla sätt besannats — men
1945/46 års verklighet är en helt annan än
1933 års. Bärtill kommer emellertid att de
sociala och socialekonomiska frågorna som den
tyska Weimarrepubliken icke orkade lösa och
som nazismen "löste" genom att uteslutande
jobba till förmån för den tyska
krigspotentialens rusthåll, står kvar på dagordningen i
Tyskland. Det gäller att säkra industriproletariatet
oeh jordbrukarna en människovärdig existens
och det gäller att smälta in resterna av
medelklassen i det nya samhället samtidigt som
kapitalismens kommandohöjder definitivt måste
erövras för att kunna tjäna folkets väl.
Farorna för de angloamerikanska
ockupanterna att därvidlag bli utklassade av den ryske
bundsförvantens politiska djärvhet och
socialekonomiska beslutsamhet till ändring av
odrägliga förhållanden är sannerligen stora. Men det
lönar sig också att fråga hur pass röd Röda
armén egentligen är. Teoretiskt skulle Röda
arméns framvällande Över de tyska gränserna ocli
Sovjetväldets installerande i betydande delar
av det tidigare Tyska riket — låt vara under
speciella ockupationsförhållanden — betyda
ett politiskt oeh socialt jordskred. Hitler själv
kunde aldrig glömma sina egna upplevelser som
frontsoldat: nämligen att en del av förra
världskrigets tyska frontsoldater sympatiserade med
den revolutionära ideologin, så som den
förkunnades av radikala socialistiska grupper, och
att de i mindre utsträckning även aktivt
medverkade i den spartakistiska rörelsen, som ju
vid krigets slut år 1918 avgjort hämtade sin
inspiration och målsättning från den
segerrika-ryska rådsrepublikens världsrevolutionära
program. Det var vid denna tid som Trotskij,
revolutionsarméns nydanare, förkunnade som
någonting nytt att även armén i den nya ryska
staten var röd; den ställdes i motsats till oeh
slogs segerrikt mot tsargeneralerna Denikins
oeh Wrangels "vita" arméer.
Till en början rekryterades och
organiserades Röda armén ju också som ett slags
folkarmé av arbetare och bönder, en armé med
egen proletär revolutionsdiscipliu stick i stäv
mot de borgerliga staternas klass- och
kategoriklyvning mellan befäl och manskap. Det såg
ut som om Röda armén skulle bli mera
demokratisk, och till en början bortföll där ju ock-
så — vilket kanske i detta nu redan glömts
bort — åtskilligt av de rang- och
gradbeteckningar m. m., typiskt militära plikter,
hedersbegrepp och tabuföreskrifter som till dato varit
typiska för vilken armé som helst. Allt detta
hör emellertid numera historien till. Det är
bekant att alla de "proletära fördomar" som i
ett tidigare skede vidlådde Röda armén,
avskaffades i ocli med att den nya ryska statens
armé tillfog i styrka och värdighet, och
småningom skilde sig Röda armén till
organisationens och disciplinens yttre åthävor knappast
från vilken annan stats försvarsmakt som helst.
När år 1941 även "Internationalen"
avskaffades som officiell nationalhymn, vilken hittills
ledsagat Röda arméns taktfasta marscherande,
kunde en viss utveckling av rysk statspolitik,
som icke minst inverkat på den ryska
försvarsmaktens förhållanden utan kanske också i sin
tur påverkats av just den ryska militarismens
nya anda, anses som avslutad. Frågan, hur
pass mycket "rött" som egentligen återstår av
Röda armén, vilken en gång i tiden hade rykte
om sig att representera världsrevolutionens
pansarnäve, besvaras till den delen kanske
också av nyordningen i den ryska
nationalhymnens text. Den nya patriotiska texten är
givetvis tillkommen under intryck av
Hitlerarméer-nas överfall, och så här lyder sista versen i
ungefärlig svensk tolkning:
Med vår armé har vi vuxit
under Sovjetfolkens fana
i kamp som avgör våra öden
och våra arvingars ära.
Inkräktarna har sopats bort från vägen.
Äran är det fria fosterlandets.
På någon större menighet, som kunde tänkas
vara stomme till en tysk folkrevolution
"stödd på Sovjets bajonetter", kan ju Sovjets
makthavare i ’Tyskland för en tid framåt inte
räkna som bröstvärn. Hitlers krig har —
bortsett från att det ryckt folk från deras tidigare
hemområden och blandat de tyska stammarna
huller om buller —■ åderlåtit Tysklands manliga
befolkning och decimerat den. Någon
Sparta-kusrörelse i likhet med vad som var fallet efter
förra kriget existerar icke heller. Emellertid
liar ju hela situationen också på ryskt liåll
påtagligt förändrats: en tysk folkrevolution av
låt oss säga socialistisk eller kommunistisk an-
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
