Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I)c tyska kapitalisterna insåg snart, att den
politiska demokratins socialdemokratiska
förmynderskap var den bästa garantin för
kapitalismens bestånd. De tyska militaristerna hade
då redan för länge sedan insett, att den
politiska demokratin bidrog att skapa ett intresse
bland arbetarna för militarismen eller
"försvaret’’, som det hette. Detta bidrog till att
avlänka arbetarrörelsen från internationalismen och
binda den vid nationalismen. Den politiska
demokratin blev på detta sätt ett medel till
befrämjandet av den tyska militarismens
krigsplaner. Så nog är den politiska demokratin i
sin nuvarande gestaltning, bunden som den är
vid den nationella staten, ett ting. på både gott
och ont.
Det är nu frågan om hur socialdemokratin
skall söka gestalta den industriella
demokratin. Vi har onda aningar men hoppas
allvarligt, att de icke blir besannade. De onda
aningarna kommer därav, att liksom vi fick
bevittna kapitalismens successiva uppslutning
till den politiska demokratin som ett medel till
kapitalismens stabilisering och som ett medel
att avleda arbetarnas intresse för en
revolutionär socialistisk samhällsomdaning, så får vi
också i dag bevittna kapitalismens intresserade
uppslutning till den "industriella demokratin",
säkerligen också här som ett medel till
stabilisering av den kapitalistiska profitordningen
och till förhindrandet av socialismen. Att de
kapitalistiska företagarna skulle ha andra
motiv synes fullkomligt uteslutet.
Skall man också på det industriella
området, på arbetslivets område, skapa ett slags
förmynderskap motsvarande den politiska
demokratins förmynderskap, då blir denna
industriella demokrati bara ett medel att än fastare
länka arbetarna vid det kapitalistiska
löneslaveriet, ett medel till stabilisering av den
bestående ordningen. Det är tydligen detta resultat
den kapitalistiska företagarevärlden väntar av
sitt Saltsjöbadssamarbete med
fackföreningsrörelsens byråkrati.
Liksom den politiska demokratin medverkade
till att förvandla arbetarna från
internationalister till nationalister och från antimili-
tariser till militarister, så är det också möjligt
att genom en viss utformning av den
industriella demokratin göra arbetarna kapitalistiskt
intresserade ocli därmed avlägsna dem från
socialismen. Detta skulle bli en ödesdiger
utveckling. Allt kommer an på hur man kommer
att gestalta den industriella demokratin.
Skall demokratin över huvud taget vara
något, så måste det vara självstyrelse. Den
politiska demokratin, knuten till den statliga
centralismen, är icke självstyrelse. Ingen kan
exempelvis påstå, att det finska folket styrde sig
självt mot sin vilja in i kriget på nazismens
sida. Den politiska demokratin är
förmynderskap som förhindrar självstyrelse. Men den
torde kunna förändras, i varje fall förbättras
genom systematisk decentralisering och med
frivilligt samarbete som ersättare för det
centraliserade bestämmandet." Också den
industriella demokratin måste vara självstyrelse om
den över huvud taget skall vara demokrati.
Men industriell självstyrelse förutsätter
avskaffandet av det kapitalistiska ägandet och
bestämmandet. Alla handens och hjärnans
arbetare vid de olika företagen måste som mål för
demokratin uppsätta det gemensamma
bestämmandet över företagets förvaltning. Det räeker
inte med samarbete med den kapitalistiska
ledningen, de måste själva tillsätta och
kontrollera driftsledningen.
Det ligger i sakens egen natur att en
industriell demokrati inom ramen av den
kapitalistiska ordningen måste börja med ett
relativt ringa medbestämmande från
producenternas sida. Vad det emellertid kommer an på, det
är att det begränsade medbestämmandet icke
betraktas annat än som en etapp mot målet:
handens och hjärnans förenade
självbestämmande över det produktiva företaget, .deras
samarbete oeh samorganisation med företag
inom samma bransch, branschernas samarbete
och samorganisation med andra näringslivets
branscher till största möjliga planmässighet
av produktionslivet i sin helhet. Det är icke
starten som är det livsavgörande, det är
slutmålet och viljan att uppnå detta slutmål.
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
