Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LO-demokrati
Vetorätten inom fackföreningsrörelsen har
angripits på LO-kongressen. Den består
som bekant däri, att styrelser och
funktionärer har det slutliga avgörandet i avtalsfrågor.
Omröstningar kan visserligen företagas för att
utröna medlemmarnas önskan, men det är
styrelsernas vilja som blir avgörande, och den kan
ofta vara helt motstridando- medlemmarnas
önskan. Yad medlemmarna önskar, betyder
således praktiskt taget ingenting, vad
styrelserna vill, betyder allt. Styrelserna är
medlemmarnas förmyndarskap. Här har man slagit in
på en väg som innerst är helt
väsensfrämman-de för verklig demokrati och om detta får lov
att fritt växa till utan tuktan kommer det
småningom att leda till fullt utvecklad
tjänstemannadiktatur. Hr August Lindberg
försvarade emellertid principen med en argumentering
vars logiska konsekvens är denna: ju mindre
medlemmarna har att säga till om, desto högre
demokrati är rådande.
Representant från öjutareförbundet, som
tidigare gjort sig bemärkt för hävdandet av
medlemmarnas beslutanderätt i avtalsfrågor,
polemiserade även nu mot sekretariatets
vakthållning om vetorätten, och förklarade, att
medlemmarna var förbittrade över
bestämmelsen. Och från murareförbundet framhölls
också, att medlemmarna uppfattade vetorätten
som en omyndighetsförklaring av dem som bar
dagens tunga. De känner olust över att andra
bestämmer å deras vägnar. Man ansåg, att
man inom fackföreningsrörelsen inte kunde
pruta på sådana demokratiska krav som
arbetarrörelsen förut hävdat som omistliga
rättigheter.
Hr Lindberg försvarade medlemmarnas
omyndighet och ledningens rätt till avgörande
som en form av den högre demokratin
ungefär med följande motivering (enligt MT:s
referat):
"Demokratins grundpelare är ju
medlemmarnas yttranderätt, organisationsfriheten, rätten
att framlägga förslag i våra fackföreningar,
rätten att rösta som vi vill, kort sagt allt som
rör den enskilde medlemmens frihet."
Observera, att i denna egendomliga skildring av
"demokratins grundpelare" finns ingenting om
medlemmarnas beslutanderätt. Ty rätt att rösta
är ingen beslutanderätt i det ögonblick det är
andra än medlemmarna som har avgörandet.
Hur kan det komma sig att man glömt bort
denna, den viktigaste av demokratins
grundpelare?
Vad är den avgörande skillnaden mellan
enväldets monarki eller diktatur, fåtalsväldets
aristokrati och folkväldets demokrati annat än
just det, att demokratin inrymmer den
bestämmande makten åt folkets flertalf Det är icke
monarken eller diktatorn, icke aristokratins
fåtal utan folkets flertal som skall ha bestäm-
-129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
