Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fritz Brupbacher
Av Helmut Rüdiger
Den 1 januari 1945 dog i Zurich vid (j9 års
ålder Fritz Brupbacher. Hela hans
levnadssaga är intimt förbunden med den
frihetliga tankens utveckling i Europa under ett
halvt århundrade, hans åldersfilosofi värdefullt
byggnadsmaterial för nyorienteringen under
kommande årtionden.
År 1913 utgav ett socialdemokratiskt förlag
i Munchen hans bok Marx und Bakunin,
antagligen utan att ha läst manuskriptet. Det,
schweiziska partiets inkvisitionsdomstol trädde
i verksamhet. Gustav Landauer var en av de
första som uppmärksammade verket: "Fritz
Brupbacher — ett symptom", rubricerade han
sin bokanmälan i Der Sozialist den 1 mars
1914. Det lilla, men betydelsefulla, arbetet kom
sedan mellan 1918 och 1933 att spela allt
större roll i Tyskland. Under denna tid var det
en av den frihetliga rörelsens grundböcker —
den innehöll ju den enda i Tyskland
existerande objektiva framställningen om den
Första Internationalen, och präglades av öppna
sympatier för Bakunins kamp. Vi visste då
endast att Brupbacher var läkare i Zürich,
känd som anhängare av födelsekontroll,
vänstersocialist och en vän av vår historiker Max
Nettlau. Senare upptäckte vi honom som
Spa-nien-vän. 1 Federica Montsenys föräldrahem
var han en ofta sedd gast,. Efter hans död
skrev Federica Montseny i en spansk tidning
en artikel där hon kallade honom för "den
siste humanisten". En av de sista stora
humanisterna i vår tid var han säkert. Efter hans
död utkom ett aforistiskt skrivet verk Der
Sinn des Lebens, Livets mening: hans ålders
visdom och testamente. En hänsynslöst, ärlig
bok, tidskritik och självrannsakan, en
vidräkning med alla samtidens illusioner, en bok som
sönderfräter alla våra optimistiska
historiekonstruktioner. "Att förvandla alla besvikelser i
visdom, heter att åldras värdigt." Förtvivlan
och ändå livsbejakande är bokens grundtoner
—- författaren tror på "förtvivlans
fruktbarhet". Han vill förstöra illusioner för att hjälpa
sökande till ny tro, visa dem nya,
människovärdiga insatsmöjligheter. Hans ålders verk är
"ett symptom" i mycket djupare och mera
omfattande betydelse än hans marxkritik för 33
år sedan — han är en av de revolutionära
pessimister, upplösare, tvivlare vår tid behöver,
men inte på något sätt, patetisk, surmulen eller
gravallvarlig, utan glad, lätt och ironisk.
Han berättar att han under 22 år varit
medlem i socialdemokratiska partiet utan att vara
socialdemokrat, och 12 år i kommunistiska
partiet utan att vara kommunist. Faktiskt var han,
såsom Landauer redan 1914 påpekade, under
hela tiden syndikalist, och en aktiv rebell,
partiledningarnas eviga enfant terrible. På
schweiziska partimöten uppträdde han för fyrtio år
sedan lika fränt som senare i sina samtal med
bolsjevikpampar i Moskva under tjugotalet.
1914 uteslöts han ur socialdemokratiska partiet.
Han bojkottades som författare, talare ocli
läkare. Han lämnade också Moskvapartiet, men
anslöt sig aldrig officiellt till den
syndikalis-tiska rörelsen. Från Marx gick hans väg till
Bakunin, och över "befrielsen från Marx och
Bakunin" fram till en "luttrad individualism".
I Der Sinn des Lebens säger Brupbacher att
han inte ångrar ett enda av sina misstag.
Utan dessa skulle han inte ha lärt sig
någonting alls, och dessutom betraktar han sina
erfarenheter, även de negativa, som en outtömlig
källa till munterhet. Hans porträttgalleri över
arbetarrörelsens oföränderliga genomsnittstyper
måste man ha läst — det kan inte beskrivas. Den
proletäre politikanten, den lille "platsjägaren",
intriganten, den store cynikern, marxisten, den
ädle idioten, anpasslingen, giftsprutan,
moral-trumpetaren, fritänkaren o. s. v. marscherar
här upp — flera av dem tecknade som porträtt
efter levande livet (MünZenberg, Jouhaux).
Brupbacher själv är starkt påverkad av
Marx’ materialistiska sociologi, men den typ
han kallade för "Marxisten" var alltid huvud-
-142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
