Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är situationen just nu. Men scenen
förändras oupphörligt, och i historien är det
—• som Spencer påpekade — bara det
oväntade som inträffar. Faran för demokratin och
folkfriheten kan komma från kapitalistiskt
håll i form av plutokrati — det saknas inte
elakartade symptom på en utveckling i den
riktningen heller (t. ex. från USA). Den moderna
produktionsapparaten lägger en oerhörd makt
i kapitalistens händer, och ’ detta utgör alltid
ett riskmoment. Det vore stupiditet att låta
dupera sig av privatkapitalisternas
kärleksförklaringar till friheten. Det är bara sin egen
frihet att skörda profit de ömmar för.
Någonting till övers för folkfriheten har de inte —
säkerligen annat än feta fraser i valtider och
i andra farliga situationer.
Faran kan vidare hota från yrkesmilitärens
sida. Såväl den tekniska utvecklingen som
den politiska lägger mer och mer makt i
kri-garkastens händer, och makten är alltid och
överallt ett farligt gift för såväl en grupps
som en individs moral och respekt för rätten.
Det militära försvaret som skulle vara ett
skydd för friheten — främst den nationella
— blir i stället en fara för åtminstone den
sociala och personliga friheten.
I förbigående kan nämnas att Francos
revolution stöddes av cirka 90 procent av den
spanska officerskåren medan 10 procent var
lojal mot den lagliga regeringen. Ute bland
folket var väl proportionerna ungefär de
motsatta.
T. o. m. kyrkan kan bli folkfrihetens bödel,
så avlägset detta än kan förefalla oss. I en
lång rad länder har denna — framför allt den
katolska — gjort väldiga politiska vinster efter
kriget. Den passade nämligen på att bli
anti-nazistisk då nazismens nederlag började visa
sig oundvikligt, och folken har ett så
bedrövligt kort minne att de redan glömt dess
passiva eller t. o. m. pronazistiska uppträdande
under tidigare skeden. Glömskan är de
politiska charlatanernas bästa bundsförvant, vare
sig dessa går i svart eller rött. Det ger oss
både historien och nutiden otaliga exempel på.
Men kyrkan har alltid och överallt där hon
haft makt varit en svuren fiende till såväl
folkfriheten som det kulturella
framåtskridandet. Att religionens målsmän just nu så emfa-
tiskt bekänner sig’ till både friheten och
framåtskridandet är nog huvudsakligen en taktisk
manöver. Det finns ingen rimlig anledning tro
att den bottnar i en verklig sinnesändring. Ty
kristendomens (och religionernas
överhuvudtaget) ideologiska grundvalar är tron,
underkastelsen och lydnaden, och på dessa kan
aldrig en verklig demokrati byggas.
Det bör kanske påpekas att såväl
stalinismen som nazismen hämtat mycket av sin
rekvisita — både vad ideologin ocli metoderna
beträffar — ur den kristna kyrkans SS-gardes
arsenal, d. v. s. ur jesuiternas. Detta är fallet
med ledardyrkan, den förnuftslösa troil, den
ovillkorliga lydnaden, förmynderskapet,
censuren, tortyren m. m. Förtrycket byter då och
då namn men är i själva verket alltid
detsamma. Hitler var ingen egentlig nyskapare
inom ondskans bransch. I allt väsentligt var
hans förkunnelse bara ett hopkok på gamla
fördomar och villfarelser hämtade från en
mängd politiska och religiösa despotier, något
också från modernare sådana såsom
stalinismen. Och detsamma gäller metoderna. Hans
merit var att ha drivit dem till det yttersta
både i fråga om djävulskhet och omfattning.
Det var därför ganska naturligt att
kapitalisterna, byråkraterna, prästerna, militärerna
samt också kommunisterna så beredvilligt
accepterade nazismen: den förverkligade ju i
stor utsträckning deras egna ideal. Deras
sympati tidigare för nazismen verkade äkta, något,
man tyvärr inte kan säga oin deras nuvarande
antipati för samma företeelse. Avskyn verkar
på något sätt spelad, och man misstänker att
det både här och där smusslas med
brasklappar. "Härtill är jag nödd och tvungen . . ."
F riheten kan också — successivt och utan att
någon egentlig revolution förekommer —
förkvävas av en tilltagande byråkrati inom
samhälls- och näringslivet. (En diktatur är
egentligen ingenting annat än en ohelig allians
mellan gangster och byråkrater.) Oroande
tendenser i den riktningen har försports även här
i landet, bl. a. i form av tvångsmässiga
ingripanden på arbetsmarknaden. Det finns all
anledning befara att fortsättning ska följa — i
förvärrade former.
Eller också uppstår frihetens nästa
vedersakare genom en syntes av flera av de nyss-
-155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
