Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spansk idédebatt
Av Ivar Bergegren
Horacio M. Prieto (inte att förväxla med
In-dalecio Prieto, socialdemokraten) är en
CNT-kämpe av baskisk härstamning. När
inbördeskriget utbröt, i juli 1936, befann han sig
inte i något av den spanska syndikalismens
huvudcentra, utan i sin hemtrakt i Nordspanien.
Medan syndikalisterna i Katalonien alltför lätt
överskattade sin makt genom att likställa sin
region med hela Spanien, hade de baskiska
kamraterna en klarare känsla för
samarbetsnöd-vändigheterna: de är själva en minoritet, har
förresten alldeles särskilda förhållanden att
brottas med (en vänsterorienterad, federalistisk
men katolsk folkstämning), oeh ser de spanska
problemen bättre i deras invecklade
sammanhang. Överhuvud var Nordspaniens insatser
fruktbara för det mera politiska tänkandets
utveckling i CNT. I Asturien föddes
allianstanken, idén om sammangåendet med TJGT;
den asturianska regionalfederationens ledande
man, J. M. Martinez, som stupade i kampen
hösten 1934, åvägabragte i mars 1934 den första
officiella pakt som bar CNT:s, UGT:s och
socialistpartiets gemensamma underskrifter. En
annan nordspansk syndikalist som betytt mycket
för CNT:s ställningstagande till de praktiska
problemen var Yillaverde, galiciern, som
mördades av fascisterna i juli 1936. Alla dessa
nordspanska tendenser finner i dag fortfarande
ett intressant och mycket personligt uttryck i
Horacio M. Prietos verksamhet.
Prieto är en gammal och känd CNT-man, men
det tillhör hans speciella natur att tvivla och
fråga och reta folk genom att göra det; han
är en fanatisk sökare. Denne kamrat, som ser
ut som Don Quijote i egen person och som
gjort så mycket för att få CNT politiskt
intresserad, har ingenting av en politiker över
sig. Den asketiske, beläste, på grund -av sina
knivskarpa, ibland provocerande uttalanden av
många fruktade mannen strävar personligen
inte efter makt utan endast efter klarhet. I en
nyare skrift av Santillån som vi refererat på
annat ställe, säger författaren att Prietos tvivel
och frågor under alla omständigheter är av
symptomatisk betydelse för CNT: han brukar
sätta fingret på ömtåliga ställen i rörelsens
principer och taktik. Och detta gör han ofta
på ett mycket obekvämt och alltid respektlöst
sätt, vilket dock knappast kan avhålla en ifrån
att befatta sig med hans idéer. Ty genom allt
vad han säger går idén om den frihetliga
rörelsens vidare tillväxt och dess blomstring. På ett
möte i Frankrike, där han talade för någon
tid sedan, började han med att tillbakavisa alla
av andra kamrater uttalade tvivel på sin
frihetliga inställning: "Horacio Prieto",
förklarade han, "har alltid varit libertario (frihetlig
revolutionär), han är det fortfarande, och som
libertario kommer han att dö!"
Men Prieto står som bask mycket starkt
under intrycket av att CNT inte är ensam i
Spanien, och att den sociala strukturen, de politiska
problemen, den religiösa frågan och annat
antar skiftande former alltefter de olika
regionerna. Det vittnar bara för Prietos frihetliga
inställning att han inte tror på möjligheten
eller lämpligheten av att likrikta hela Spanien
efter något oföränderligt program; tvärtom,
anser han, måste CNT inkoppla sig på något
sätt i den allmänna utvecklingen för att bli
en skapande frihetlig kraft. Vid denna strävan
kommer han visserligen fram till en tämligen
obarmhärtig kritik av äldre anarkistiska
trosföreställningar och taktiska system. Det är
dock under alla förhållanden också för oss av
intresse att uppmärksamma hans tankegångar.
Den spanska verklighet som CNT har att
räkna me,d, och av vilken den endast är en
del, behandlades nyligen i en artikel av Juan
Lopez, vilken utgick ifrån tesen att den
spanska syndikalismen måste känna sig
medansvarig för den allmänna vänsterutvecklingen i
landet. Men den spanska vänstern är inte heller
-167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
