Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om statens
alls-mäktighet
Av Alfred Michaelis
Ett intressant uttalande om
Nürnbergproces-sens betydelse för tyska folket gjordes för
en tid sedan av en kompetent person, dr
Kempner, en f. d. framstående tysk jurist, som
på grund av sin antinazistiska inställning
flydde till Amerika och såsom en av dess
representanter deltog i krigsförbrytareprocessen. Dr
Kempner, en skarpsinnig illusionsfri
iakttagare, yttrade sig i det stora hela gynnsamt om
tyska folkets reaktion inför det faktum att
dess f. d. ledare ställdes till ansvar för sina mot
mänskligheten begångna förbrytelser. Han
uttryckte i synnerhet sin förvåning över att
flertalet tyska juris studerande delade
åklagarnas uppfattning att de anklagade deltagit i en
sammansvärjning för att systematiskt
förbereda ett anfallskrig. Ungefär sjuttiofem
procent av alla ingångna brev intygade en
bejakande inställning till processens berättigande.
Hans sammanfattande mening var att
rättegången för tyskarna i gemen betytt att de
länkats in på nya tankebanor. Det finnes
emellertid stora grupper av tyskar på vilka
rättegången inte gjort något intryck alls och som
blundar för allt som händer omkring dem
sedan sammanbrottet. Om den sortens folk också
finns i alla änder, så är de dock ovanligt
talrika i Tyskland just nu, konstaterar Kempner.
Det är nog förståeligt att stora delar av ett
folk, som sedan årtionden har att brottas
med livets alla svårigheter och nu saknar de
mest elementära förutsättningar för att
tillfredsställa livets nödtorft, har förlorat varje
förtroende till politiken över huvud taget och
att eländet verkar så förlamande och
förslö-ande att de inte förmår höra och se något som
går utöver den vardagliga kampen om potatis
och torrt bröd. Ändå skulle det vara förfelat
om man ville tillskriva denna politiska
likgiltigheten enbart nödens destruktiva krafter. Det
finns utan all fråga också ansenliga delar av
folket, vilka skulle ha såväl de behövliga
förutsättningarna som all anledning att fundera
över Nurnbergprocessens mening, men som
blundar nu liksom de med samvetslös
likgiltighet gjorde det inför nazismens skräckvälde.
Förklaringen till detta faktum ligger
emellertid inte — som man utanför Tyskland ofta är
benägen att tro -— så infam denna inställning
än är, i någon medfödd eller nedärvd
ondske-fullhet, utan har i stor grad sin orsak i den
totalt opolitiska inställning som råder i de breda
lagren av tyska folket. I det att det står
utanför politiken — utan förståelse och utan
intresse för den —- känner det sig subjektivt inte
indraget i den och inte medansvarigt för dess
följder. Det betraktar sig självt som objekt
för statens politik och — när den misslyckades
—- som dess oskyldiga offer. Detta må vara en
förklaring till utländska iakttagares yttranden
att tyska folket, som har så mycket på sitt
samvete, jämrar sig i självmedlidande, när det
befinner sig i eländet.
Orsaken till den bristande medborgarandan
och den därur nästan följdriktiga
konsekvensen att förneka ett medansvar är betingad
av den övercentraliserade statsbyggnad som
uteslöt varje demokratisk frihet såväl som
nödvändigheten av de större kretsarnas
medarbetarskap. Medan de nordiska ländernas
styrelseform utvecklades nerifrån och de fria
kommunalstyrelserna är grundvalen för det
demokratiska samhället, var det i Tyskland en av de
mest avgörande, men mindre beaktade statliga
tvångsinrättningama, att kommunalstyrelserna
saknade varje eget ansvar. När v. Stein i
början av 1800-talet genomförde sitt reformverk
i Preussen, var han, som i den fria
kommunalstyrelsen såg det mest förträffliga medel till
en politisk självuppfostran, i synnerhet mån
om att i sin "Städteordnung" ge kommunerna
en vidsträckt handlingsfrihet. Det oförenliga i
överhetsstatsprincipen och fria stadssamhällen
-172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
