Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt förlamat den fria meningsyttringen
och spelat en makt i händerna på partiets
parlamentariska ledare i den socialdemokratiska
riksdagsfraktionen som de aldrig besuttit före
socialistlagen. I ett land som Tyskland, som
fullständigt saknade de västeuropeiska
ländernas revolutionära traditioner och som endast
lärt känna socialismen i marxismens form och
i den av Lasalle företrädda hegelianska
statskulten, var detta dubbelt ödesdigert. Emot
detta inflytande hade redan under
socialistlagens första år Johann Most och Wilhelm
Hasselmann rest sin opposition, men båda blev
uteslutna ur partiet på den hemliga
partikongressen i Schloss Wyden i Schweiz år 1881.
Och likväl var Most och Hasselmann vid denna
tid utpräglade socialdemokrater, vilka
godkände partiprogrammets teoretiska.
grundsatser. Deras uteslutande var helt att föra
tillbaka på deras kritik mot riksdagsfraktionens
manipulationer. Det var icke minst de
parlamentariska ledarnas hatfulla intolerans som
ledde Most in på vägar som slutligen ändade
i anarkismen.
nom det socialdemokratiska partiet rasade en
kamp mellan ”de gamla” och ”de unga” och
nådde sin höjdpunkt när undantagslagens
skrankor äntligen föll. Fritz Kater tillhörde
visserligen icke ”de ungas” intimare kretsar
men blev icke desto mindre påverkad av deras
idéer, idéer som gav honom den första
anstöten till hans vidare utveckling. Kater var en
av grundläggarna av ”Magdeburger
Volkstimme”, en av de socialdemokratiska dagliga
tidningar som såg dagens ljus strax efter
socialistlagens fall. De redaktionella ledarna av
denna tidning, dr Mans Miller, Paul
Kampffmeyer och Fritz Köster tillhörde ”de ungas”
oppositionella riktning och blev också mycket
snart avsatta från sina poster genom beslut av
den socialdemokratiska partiledningen.
De båda partikongresserna i Halle (1890)
och Erfurt (1891) sysslade med frågan om
”de unga” och Fritz Kater deltog i dem båda
som delegat och röstade mot uteslutningen av
”de unga”. De utstötta sammanträdde därefter
till en konferens i Berlin och bildade
”Föreningen oavhängiga socialister”, vilka
inom kort tid hade erhållit organiserade anhän-
10
garskaror i alla landets mera betydande städer.
Den nya rörelsen genomlöpte samma
utveckling som Johann Most och hans anhängare
redan genomgått under socialistlagens första år.
De närmade sig mer och mer den frihetliga
socialismens idévärld tills de slutligen år 1893,
sedan den unge Landauver övertagit
redigeringen av tidningen ”Sozialist” öppet bekände
sig till anarkismen. Det var första gången
anarkismen kunde uppträda öppet som rörelse.
1892 hade anarkisterna i Berlin redan gjort
ett försök att åstadkomma ett eget organ,
”Berliner Arbeiterzeitung”, men polisen
konfiskerade hela upplagan av första numret.
astän Kater ständigt stod på partiets
ytter-F sta vänstra flygel, kunde han likväl icke
besluta sig för att bryta med det förflutna. Det
visade sig bäst när han 1891 på nytt dömdes
till fängelse för ett tal. När vid detta tillfälle
den kände socialistiske skriftställaren Paul
Kampffmeyer, som kände Kater och alltid hade
hyst aktning för honom på grund av hans
uppriktighet, vände sig till ordföranden i den
socialdemokratiska partistyrelsen, Ignaz Auer,
och frågade varför Katers familj inte erhöll
något understöd medan han satt i fängelse,
svarade honom Auer med största kallsinnighet:
”Käre kamrat Kampffmeyer, gent emot
människor som så uppenbart sympatiserar med
”de unga” som er vän Kater, måste man vara
försiktig med understödet. Från oss får han
ingenting.” Och därvid stannade det, fastän
Kater hade ådragit sig fängelsestraffet i
partiets tjänst.
När jag en gång frågade Kater varför han
icke redan då anslöt sig till ”de unga”, svarade
han på sitt stillsamma sätt: ”Ja, det frågar jag
mig numera också själv. Men partiet var för
mig allt. Jag hade en formlig skräck för en
sprängning av den socialistiska rörelsen, sedan
socialistlagen just fallit och vi nu åter kunde
arbeta offentligt. Jag hade givit partiet allt
vad jag förmådde utan att någonsin bekläda
en offentlig ställning som kunde skänka mig
fördelar. Jag hyste därför ständigt illusionen,
att partiet dock slutligen skulle komma till
bättre insikt. Att detta var falskt förstod jag
dessvärre först senare.”
Kater tillhörde den lilla minoritet, för. vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
