Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bindelse med förtroendemän från andra
lokalgrapper och upprätthöll den nödvändiga
kontakten.
Detta förhållande förändrades sedan efter
socialistlagens förfall framträdande
fackföreningsledare som Carl Legien, Bömmelburg och
andra gått in för bildandet av stora
centralförbund. Representanterna för denna riktning,
för vilka det mindre kom an på att utbilda sina
anhängare socialistiskt än att få grepp om den
stora massan, sympatiserade med revisionismen
redan på grund därav att dessa de små
möjligheternas politik bäst motsvarade deras egna
avsikter.
D? uppstod nu en kamp mellan centralister
och lokalister som varade många år. För
att bjuda den centralistiska strömningen
spetsen sammanträdde förtroendemännen för de
lokalistiska fackföreningarna till en kongress i
Halle 1897 på vilken Fria Föreningen Tyska
Fackföreningar (Freie Vereinigung deutscher
Gewerkschaften) bildades. Kongressen tillsatte
en styrelse (Geschäftskommission) till vars
ordförande Fritz Kater utsågs. Kater hade
då länge varit verksam som förtroendeman för
de tyska murarna.
Det soeialdemokratiska partiet förhöll sig
till en början neutralt i kampen mellan
centralister och lokalister, men då
centralförbundens och deras ledares inflytande också gjorde
sig märkbart inom partiet beslutade det
socialdemokratiska partiet år 1907 att ge lokalisterna
ett års galgenfrist för att upplösa sina
organisationer och ansluta sig till centralförbunden
då deras ledare i annat fall skulle komma att
uteslutas ur partiet. Det var ett groteskt
beslut. Lokalisternas ledare hade behållit den
lokala organisationsformen just därför att denna
gav dem största möjligheten att verka för sina
socialdemokratiska idéer och hotades nu med
uteslutning av samma parti som de troget
tjänat i åratal,
För att göra valet lättare för dem erbjöd
man poster åt lokalisternas representanter.
Även Fritz Kater fick ett sådant erbjudande.
Han fick välja mellan en anställning inom
fackorganisationen eller partiet, men han
avböjde och utträdde strax efter ur partiet som
han tillhört i 20 år.
12
Över hälften av lokalisterna underkastade
sig ultimatum. Med resten, ungefär åtta tusen
man, måste arbetet börjas på nytt.
Lokalisternas lilla rörelse tog nu en annan vändning
vartill den syndikalistiska rörelsens mäktiga
uppsving i Frankrike i icke ringa mån bidragit.
Dess inflytande gjorde sig märkbart i många
av Europas länder och blev även för Fritz
Kater en ny uppenbarelse. Först från och med
nu blev det honom fullt klart med betydelsen
av en av socialistiska och frihetliga principer
inspirerad fackföreningsrörelse. Han insåg att
arbetarnas ekonomiska organisationer hade en
högre uppgift än att tjänstgöra som
värvningsorgan för de politiska partierna. De var icke
blott nödvändiga organ till skydd för
arbetarna i deras dagliga kamp för dagligt bröd
utan bjöd också alla möjligheter för det
arbetande folket i stad och på land att genom
levande socialistisk verksamhet och fostran
kunna förbereda en kommande samhällelig
reorganisation i en frihetligt socialistisk anda. Så
blev Fritz Kater revolutionär syndikalist och
det var huvudsakligen genom hans inflytande,
som Freie Vereinigung deutscher
Gewerkschaften på sin nionde kongress (1908) efter ett
grundläggande inledningsanförande av Kater
öppet bekände sig till syndikalismen.
Rörese hade vid sidan av ”Einigkeit”
skapat ännu ett organ ”Der Pionier” som
redigerades av Kater och huvudsakligen ägnade
sig åt det socialistiska uppfostringsarbetet.
Det knöts närmare förbindelser med den
syndikalistiska rörelsen i utlandet och med den av
Domela Nieuwenhuis i Holland skapade
”Antimilitaristiska Byrån”. När i augusti 1913
invigningen av fredspalatset i Haag ägde rum,
hade de holländska kamraterna ett massmöte
som Nieuwenhuis öppnade med de betecknande
orden: ”Fredspalatset är invigt, nu kan kriget
börja!” Kater talade på mötet för de tyska
syndikalisterna. Sex veckor senare hölls den
första internationella syndikalistkongressen i
Holborn Town Hall i London i vilken även
Kater tog del. Nästa år utbröt kriget och
omöjliggjorde det internationella arbete som
planerats i London.
Den syndikalistiska rörelsen i Tyskland blev
genast ett offer för kriget. Medan de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
