Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
orsaka en återgång till jorden från andra
yrkeskategorier, då måste en dylik rationalisering
innebära att ännu sämre förhållanden kom till
stånd. - Såvida inte denna rationalisering
ensidigt inriktade sig på att höja avkastningen
och därmed möjliggöra för allt större antal
människor att existera.
Talet om flykten från landet som en fara är,
så långt vi kan bedöma läget, fullständigt uppåt
väggarna. Det finns ingenting av förnuftsskäl
i hela denna sentimentala agitation. Rent
kulturhistoriskt kan man kanske beklaga att
idylliken från ”röd-stuge-tiden” håller på att
försvinna, men gör man det, måste man ta upp
kampen med den tekniska utvecklingen i dess
helhet och en dylik kamp är fullkomligt
utsiktslös och därtill reaktionär.
Det är alltså all anledning att räkna med en
rationalisering av jordbruket som den enda
framkomliga vägen; att denna i sin tur för
med sig ett minskat behov av arbetskraft och
att flykten från landsbygden för den skull
tenderar att öka.
Vi kan inte se någon fara i detta helt
naturliga förhållande, Det är betingat av den
tckniska utvecklingen och kan visserligen begråtas
men knappast mer. Det existerar ett
huvudproblem för jordbruket där man har skäl att
tala om en verklig brist på arbetskraft,
nämligen under själva skördetiden. Men inte heller
här finns någon annan bot än rationellare
metoder. På något sätt måste bönderna ordna det
så att de utan stor extrahjälp kan sköta också
den saken.
ET övrigt är det oegentligt att dra strikta
gränser. Arbetet vid jorden flyter samman
med andra yrken och sysselsättningar. Det är
oegentligt att påstå att en bondson, som inte
får bärgning på fädernegården och därför
söker sig till ett mejeri eller till
industriproduktionen av jordbruksmaskiner, för den skull
har flytt från ’ jorden. Faktiskt är han den
störste hjälparen åt bönderna. Så är det med
en mängd andra sysselsättningar, där varor
produceras som också landets jordbrukare
behöver för att lättare kunna existera.
De verkliga fienderna till jordbrukarna är
de som äga stora jordagods men ändå inte kan
tituleras jordbrukare. Godsägarna är på sätt
och vis flyktingar från jorden, men de flyr
inte tomhända.
En rationalisering av jordbruket är en
grundförutsättning för dess bestånd. Denna
effektivitets- och förenklingsuppgift är
jordbrukarnas egen sak. Och de befinner sig i den
angenäma situationen att de kan genomföra en
zrationalisering utan att släppa kontrollen över
sin egen verksamhet. Bönderna är genom sin
koopererande verksamhet på väg mot ett slags
kollektivism -— det erkännes inte gärna av
bönderna själva, men det är i alla fall så. De blir
allt mer och mer beroende av varandra. Ur
denna gemenskap kunde det växa fram en
kollektivism som inte utesluter individuell trivsel
eller en känsla av oberoende.
En radikalisering av jordbrukarnas
sammanslutningar och ett samarbete med arbetarna
skulle här komma väl till pass.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
