Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praktiskt genomförbar. Men vem skall göra
början?
Stalin? Då måste han först ge upp sin
nationalistiska expansionspolitik. Och det kan
man inte begära av den slipade diktatorn i
Kreml.
Attlee och Bevin? Deras utrikespolitik skiljer
sig på intet sätt från Churchills.
Frankrike? Detta revolutionens moderland för
under ledning ’av sin socialistiske
utrikesminister ett blodigt krig i Indokina för att
upprätthålla sitt imperium.
Arbetarrörelsens urartning har bragt oss i
det förtvivlade läget av idag. Folken har inget
förtroende mer till fredsidealet. Den väpnade
freden gäller som den enda möjliga
realpolitiken, avrustning som poeternas chimär, Ännu
härskar djungelns lag i förhållandet mellan
folken. Humanitetens lag har ännu inte
erövrat sin plats på jorden.
Och därför kan nationerna inte
trots alla fredsfördrag.
”samsas”
II.
Tysklands politiska återuppbyggnad.
fter första världskriget hade Tyskland lidit
territoriella förluster, landets inre
återuppbyggnad överläts åt tyskarna själva.
Kejsardömet hade störtat samman på grund av det
förlorade kriget, och ett nytt rike,
Weimarrepubliken, uppstod.
Efter andra världskriget ger segermakterna
inte tyskarna frihet att själva få ordna sina
angelägenheter. De allierades ingrepp i och
kontroll av Tysklands eget liv motiveras med
nödvändigheten att skydda världen mot nya
angreppskrig från Tyskland. Tyskland skall
inte bara hindras att ställa upp en ny
krigsmakt, utan också dess industri skall sättas ur
stånd att framställa krigsmateriel. Även
tyskarnas uppfostran skall ställas under kontroll för
att förhindra den militaristiska andans
återuppblomstring. Dessutom vill en del av de
allierade, särskilt Frankrike, inte tillåta, att
ett enhetligt d. v. s. centralistiskt konstruerat
tyskt rike återställes.
Tredje riket är förintat. De förnämsta
naziledarna har dömts av en internationell
domstol, och de mindre framstående nazisterna har
T4
avlägsnats från sina maktpositioner. I
kommunal- och provinsförvaltningarna har
demokratiska partier och kommunister kommit till
makten. Men ännu är inte systemändringen
förankrad i en ny författning. Efter första
världskriget satt också demokrater och
socialister vid makten. Det hindrade i alla fall inte
junkrarna och de militaristiska nationalisterna
att åter rycka till sig makten och förbereda ett
revanschkrig. Denna gång skall man hindra att
historien återupprepas.
De allierade är emellertid inte eniga om
Tysklands reorganisation.
Ryssland vill återställa ett enhetligt och
centralistiskt organiserat rike. Ett sådant skulle,
särskilt om de av Stalin gynnade partierna
vore vid makten, lättare kunna ledas av
Sovjetunionen. Ett industriellt högt utvecklat
Tyskland i ryskt kölvatten skulle ge Sovjetunionens
krigspotential större makt. I kriget mot
Hitlertyskland behövde Ryssland vapen och
krigsmateriel från Förenta staterna. I ett framtida
krig mot Förenta staterna skulle det
kommunistiska Tyskland bli det totalitära Eurasiens
vapenarsenal mot den demokratiska västern.
Sö vinionens utrikespolitik har sin grund
i Kremls expansionssträvanden. Ju fler
kommunistiska regeringar det finns i världen,
desto starkare är den sovjetiska totalitarismens
positioner i dess kamp mot demokratierna.
Frankrike är emot Tyska rikets enhet.
Fransmännen vill i stället för en ny tysk förbundstat
ha ett tyskt statsförbund, som skall bestå av
självständiga länder, Bayern, Sachsen,
Wirttemberg, Baden ete. Som skäl för sin
ståndpunkt anför fransmännen ett eentralistiskt
organiserat rikes militärmakt. De har inom
loppet av sjuttiofem år tre gånger överfallits
med krig av Tyskland och förklarar, att de
inte känner sig säkra för tyskarna, så länge
Tyskland är organiserat som ett enhetligt rike.
Om Tyskland med sina sextiofem miljoner
invånare och sin väldiga industri står under ett
enhetligt militärbefäl, kommer det ständigt att
vara överlägset mot Frankrike med dess fyrtio
miljoner, menar fransmännen, Hela deras
diplomatiska konst består därför i att hindra den
tyska riksenheten att återuppstå. För dem är
Proudhons ord ”Malheur au monde, si
VAlemagne tourne vers V’unité” (Tysklands enhet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
