Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
T! sist några exempel på hur även idén om
ett frivilligt avståndstagande från den
nationella suveräniteten griper omkring sig. Vi
hänvisade i Arbetaren till Förlaget Zipperlen i
Stuttgart där W. Schmidt — en pseudonym
bakom vilken sekreteraren för Wirttembergs
avdelning i Deutsche Friedensgesellschaft
döl-Jer sig — utgivit broschyrerna Das Reich ist
tot och Brief an Frankreich, som uppmanar
tyskarna att inte eftersträva riksenhetens
återställande. Schmidt kräver däremot ett
Mellaneuropeiskt förbund såsom grundval för en
kommande europeisk federation. De västtyska
länderna ska ingå i federativa
sammanslutningar först och framförallt med Frankrike,
anser han. Att den nuvarande franska politiken
är helt annorlunda inriktad, behöver inte alls
förhindra att sådana idéer sprider sig i såväl
Frankrike som Tyskland och vinner gehör hos
de två folken.
I månadstidskriften Geist und Tat, Anda
och handling, Hamburg, utgiven av Willi
Eiehler, en känd oberoende socialist (i dag
medlem 1 Socialdemokratiska partiet) anknyter
emigranten Max Barth i en artikel om
Tyskland och Frankrike till samma idé, om än med
andra utgångspunkter. Han anser att Tyskland
och Frankrike skulle kunna bilda en gemensam
övernationell stat av federativ natur. En sådan
stat kan bli grundeellen för en europeisk union.
Tyvärr finns många, även demokratiska
tyskar som inte är benägna att befatta sig med
tankegångar av den här skisserade arten med
hänvisning till att det tyska folket, just nu,
inte har någon röst i den internationella
diskussionen, att Tyskland — för en längre tid
framåt — endast kommer att vara den
internationella politikens objekt, i stället för att kunna
föra sin talan som s. k. fri nation. Ja, bland
vissa f. d. antinazistiska element tror man sig
t. o. m. kunna spåra en mindre angenäm
vändning till nationalistiskt färjade ressentiment.
På det faktum, att det nazistiska Tysklands
besegrare fortsätter maktpolitiken, denna gång
med Tyskland som passivt offer, reagerar de
med nationalistiska känslor och återfall i
uppfattningar om statlig-nationell suveränitet och
nationella lösningar som inte innebär någon
lösning för Europas kris som drabbar alla folk
och ur vilken det endast finns en gemensam
räddning eller ingen alls.
Till sådana stämningar och tankar tar på ett
klarsynt sätt Frankfurter Hefte, n:r 5
ställning, en katolsk tidskrift som utkommer i
Frankfurt a/M. Där heter det:
”I detta ögonblick finns det inte någon tysk
stat. Kanske det åter kommer att finnas en
sådan någon gång, men vi vet inte hur den
kommer att se ut. Detta beror framförallt på
segrarna. Men även på det tyska folket — och
inte bara så långt som vi själva deltar i
planerandet och utformandet av den kommande
statsformen, utan också genom vårt
ställningstagande till vad som pålägges oss utan att vi
tillfrågas. Om det nu rör sig om vår aktiva
medverkan eller bara om graden i vårt
avböjande eller accepterande av vad som sker, i
varje fall måste vi använda allt vårt
kvarvarande politiska sinne för att besinna vad som
skulle komma — utan hänsyn till vad som sker.
Den politiska diskussionen här i landet har
dock knappast mognat till någon besinning.
Men ändå: på några ställen, där inte allt
överskuggas av letargi eller ofruktbar protest,
avtecknar sig redan några utkast för den tyska
framtiden som är värda att övervägas...
Nationens idé har överskridit höjdpunkten av
sin historia, även om den inte förlorat i
destruktiv kraft. Hjärtan och hjärnorna hos de
unga tyskar som varit uppfyllda av denna idé,
har blivit tomma. De behöver nya mål, stora
idéer, planer, för att kunna leva — dessa
politiska planer gäller ju deras’ egen
livsgestaltning. De nya idéerna ligger redan beredda.
Att man bjuder oss på dem litet närgånget och
primitivt, att alla försök till deras
förverkligande är behäftade med misstag och
svagheter, talar inte mot deras värde. Än en gång,
som efter första världskriget, har vi tyskar
genom det totala nederlaget hunnit till en punkt
där det nu åligger oss att träffa ett epokgörande
beslut och därmed verkligen bli ledande —
nämligen att även i våra önskningar slutgiltigt
ta avstånd ifrån varje nationalism och varje
oinskränkt nationell suveränitet, för att ställa
alla våra nationella krafter i tjänsten hos den
europeiska solidariteten och... medlingen
mellan öst och väst.” Artikeln slutar med kravet
att nationalsocialismen i ordets mest allmänna
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
