Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finansförvaltningen m. m. Han framhöll många
gånger att Spaniens sociala och ekonomiska
struktur gjorde det nödvändigt att även ge den
sociala rättvisan olika uttryck i landets
regioner:.storgodsen i Sydspanien, de små
jordegendomarna i Norden, Kataloniens arrendesystem
måste förändras eller utvecklas efter olika
riktlinjer i samband med motsvarande regioners
behov och under invånarnas självansvariga
styre. Under den tid då Pi y Margall med dessa
och andra idéer och förslag framträdde i
Cortes, blev han också en av initiativtagarna
för Federalistpartiets nybildande, och i ett av
honom utarbetat partimanifest av år 1869 heter
det bl. a.:
”Federalismen är inte bara en yttre form
utan ett system som vänder upp och ner på alla
politiska, administrativa och ekonomiska
förhbindelser mellan staten, regionerna och
provinserna. Grundvalen för landets nuvarande
organisation är staten, som tar sig rätten att
föreskriva de kretsar inom vilka provinsernas och
kommunernas representanter har att röra sig,
samt utövar kontroll och förmynderskap över
dessa. Men en federativ organisations
grundvalar ligger, i motsats därtill, i kommunerna,
som först konstituerar sig inom ramen för sina
naturliga behov och funktioner för att sedan
sammansluta sig till provinser på vars
samverkan staten beror. I den nuvarande
organisationen är staten allt; i den federativa
organisationen är däremot kommunen, provinsen och
staten tre 1 sina respektive sfärer lika
autonoma livsformer, som är sammanslutna genom
fria överenskommelser. Var och en av dessa
former verkar inom sin krets och för sina
speeiella behov; — nationens liv ligger således i
alla dess delar; alla landets delar är i
funktion; ordningen beror på fasta grundvalar.”
Är 1871 höll Pi y Margall i Cortes ett
uppmärksammat tal för att försvara
pariskommunen och dess idéer. Tillsammans med två andra
demokratiska deputerade, Garrido och Salmerön
giek han också in för arbetarrörelsens
rättigheter mot reaktionens angrepp. Efter kung
Amadeos störtande var det han som år 1873
utarbetade den proklamation genom vilken
Spanien blev republik. Han själv blev
inrikesminister i republikens första regering, och
senare republikens president för några månader.
Kampen mellan de monarkistiska militärerna
och den ”kantonalistiska” revolutionen i hela
landet som eftersträvade en federativ
författning, antog våldsamma former. Pi kunde inte
komma överens med regeringens övriga
ministrar, han ville inte med våld ingripa för
ordningens återställande, trots att han ansåg att
den kantonalistiska rebellionen gick för långt,
och trädde tillbaka. Han var mycket besviken
på regerandet och uttalade det senare helt
öppet; det har sagts i Spanien att han varit
landets ende politiker som ”lämnat makten med
rena händer”.
ce bittra besvikelserna och reaktionen som
följde i inbördeskrigets spår nedbröt dock
inte Pi y Margalls kampiver och hans intresse
för spridandet av de federalistiska idéerna.
Efter republikens sammanbrott tillkom en hel
rad vidare historiska och teoretiska verk:
Nationaliteterna, Federalismen och annat. Dessutom
fortsatte han översätta Proudhon.
Det kan vara av intresse att här också
meddela hur den då alldeles nya anarkistiska
arbetarrörelsen reagerade på 1873 års republik och
Pi y Margalls federalism. När Spanien
proklamerats såsom ”Federativ Republik” (den
demokratiska revolutionens andra fas),
sammankallade Barcelonas arbetarorganisationer ett
massmöte på Placa de Catalunya och utdelade ett
manifest vari det hette: ”Den demokratiska
federativa Republiken har proklamerats.
Därmed har den ecentralistiska och monarkistiska
legaliteten upphört att existera, Inom den
federativa Republiken är kommunen folkets fäste;
den autonoma, fria kommunen utan andra
begränsningar än de som tillkommit genom
gemensamma fria fördrag, måste på
ömsesidighetens grundval garantera alla kommuners frihet
och oberoende, samt alla medborgares
friheter...” Folket uppfordrades sedan att ta
kommunen i sina egna händer och ge
Barcelonakommunen ett socialrevolutionärt innehåll.
I sina senare verk utvecklar Pi y Margall
federalismens teori med hänsyn till olika
detaljer och i samband med historiska studier. På
samma sätt som Proudhon vänder han sig mot
Rousseaus idé om den odelbara
folksuveräniteten, som ligger till grund för den centralistiska
demokratin och även diktaturidéer av jakobinskt
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
