Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiders revolutionära erövringar. Den tål inga
andra meningar än de egna och stämplar alla
andra som högförräderi. Den kräver en
polisapparat som krossar all frihet. Också
ärkedemagogen Goebbels slungade de preussiska
junkrarna i ansiktet: ”Kom ihåg, mina herrar,
att vi står till vänster” En diktatur kan icke
skänka frihet, den kan allra högst skänka alla
samma ofrihet. Föreställningen om den
”socialistiska diktaturen” som endast varande
provisorisk är grundfalsk. Här passar Proudhons ord
in: ”Varje provisorisk regering bär inom sig
den outtalade önskan att göra sin maktställning
permanent.”
Rocker bekänner sig till den uppfattningen,
att FAUD som det organiserade uttrycket för
den tyska syndikalistiska rörelsen, egentligen
aldrig fyllde den praktiska uppgift man
hoppats av den. Även då den stod på sin höjdpunkt
och räknade 150.000 medlemmar, var den en
försvinnande minoritet inom den tyska
arbetarklassen. Självständigt socialt handlande var
knappast möjligt. Den tog visserligen redligt
del i de sociala striderna, men krafterna räckte
inte till för en djupare påverkan av den tyska
arbetarklassen. För dagen skulle ett
återupplivande av FAUD samla ännu mindre skaror
och en självständig syndikalistisk
fackföreningsrörelse skulle ha ännu mindre möjligheter att
åstadkomma något positivt. FAUD:s största
insats var dock att den genom sin press, föredrag
och bokgillena kunde sprida frihetliga idéer i
långt större omfattning än någonsin dittills varit
möjligt i Tyskland. Ett sådant kulturarbete
är i dag den mest trängande uppgiften för
de syndikalistiska krafterna.
an står i dag inför problem som endast
kan lösas internationellt och måste lösas
internationellt om världen skall kunna undgå
en förintande katastrof. Man talar i dag mycket
om en kommande världsfederation. Detta
problem är långt ifrån klarlagt, men vad än den
ene eller den andre kan lägga i detta begrepp,
så måste det grundligt förberedas och leda till
att alla folk får åtnjuta dess förmåner i lika
grad. Federalismen är en form av politisk och
social sammanslutning som ger varje ansluten
folkgrupp rätt till självförvaltning av egna
angelägenheter och där alla ömsesidiga
förhållanden mellan de enskilda delarna regleras
162
genom frivilligt ingångna överenskommelser,
vilka har tillvaratagandet av allas intressen till
uppgift och garanterar alla deltagarna lika
rättigheter.
Den första förutsättningen för en kommande
världsfederation är ett federerat Europa, och
ett federerat Europa är blott möjligt om det i
varje land utvecklas federativa inrättningar,
vilka i det lilla förverkligar vad man vill nå
i det stora. En federation av de europeiska
folken är i dag den enda framkomliga utvägen ur
dagens kaos till frihet. De bästa huvudena i
varje land förstår i dag, att endast ett federerat
Europa kan inspirera till en världsfederation
och att blott på denna grundval kan de
nationella staternas maktpolitik övervinnas, den
politik som lett oss från den ena avgrunden till
den andra. På ett federerat Europa måste i
dag alla sociala strävanden inriktas. Den som
motsätter sig denna nödvändighet och medvetet
eller omedvetet gör sig till redskap för nya
maktsträvanden, bevisar endast att han
ingenting har lärt av den största av alla
världskatastrofer och aldrig kommer att förstå det inre
sammanhanget i det nuvarande skeendet. Utan
det grundliga övervinnandet av varje
maktpolitik, vilken legat till grund för alla
stormakternas strävanden för erövrandet av
hegemoni över Europa, är det lönlöst att tänka på
en förändring av det gamla tillståndet.
Stormakternas utveckling i Europa under den
furstliga absolutismens tid ledde till det
systematiska utrotandet av alla lokala rättigheter
och friheter för att all makt skulle kunna
sammanföras i den centralistiska staten. De sista
fyra århundradenas historia är historien om
storstaternas oavbrutna kamp om herraväldet
i Europa, vilken kamp sedermera med den
moderna kolonialpolitiken grep över på andra
kontinenter. Genom denna politik blev det
europeiska hushållningsområdet ständigt mera
sönderstyckat och genom tullar, tariffer och
hundrade andra åtgärder hindrat i sin naturliga
utveckling. De båda världskrigen och deras
fruktansvärda följder var de omedelbara
följderna av denna .politik, som förhindrar varje
förnuftig utjämning.
Tyskland, där den västliga liberalismens
stora tankeströmningar aldrig fick insteg
befrämjades den statscentralistiska utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
