Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staten och freden
Av Albert Jensen
Kr man hoppas att genom staten eller ett
internationellt förbund av stater,
centraliserat i en världsstat eller decentraliserat i ett
federativt statsförbund, freden kan tryggas för
mänskligheten? Det är frågor som man ställer
sig i dag.
Staten är ett uttryck för centraliserad
maktutövning. Icke alla stater är lika
maktfullkomliga. Bestämmanderätten är icke lika
centraliserad i alla stater. Det är en väsentlig skillnad
mellan en mera demokratisk stat, där det
folkliga inflytandet har tillfälle: att göra sig
gällande i större utsträckning, och den totalitära
staten, diktaturstaten, där en personlig diktator
eller en maktklick grupperad kring en
centralfigur har bestämmandet och där saker och ting
avgöres utan större hänsyn till
samhällsmedlemmarna. I den senare staten finns blott ringa
utsikter för ett fredsälskande folk att kunna
påverka det politiska skeendet och diktatorn
eller klicken kring honom avgör på egen hand
om folkets miljoner skall kastas ut i ett
förödande krig. I en sådan stat är freden högst
otrygg. Det personliga maktbegäret,
erövringslustan, driften att göra sig till herre över andra
folk, tillfälliga personliga impulser, personlig
hämndkänsla, och personliga intressen som
ligger fjärran från intresset för den allmänna
välfärden kan bli avgörande för frågan om krig
eller fred. Den totalitära diktaturstaten är
därför alltid ett hot mot freden som måste
övervinnas och avskaffas och ersättas med andra
styrelseformer för fredens tryggande. Ju mera
demokratisk en stat är, ju större inflytande
folket har på det politiska skeendet, desto mindre
riskerar man som regel att freden blir kränkt.
166
M2 även om en demokratisk statsform ger
större trygghet för fredens bevarande, så
är demokratin i och för sig ingen absolut
garanti mot kriget. Om en politisk klick vid
regeringsmakten grips av krigslust, om den grips
av revanschtankar och hämndkänsla, viljan att
ta hämnd för en tillfogad oförrätt, finns det
alltid möjligheter även i en demokratisk stat
för den styrande klicken att missbruka makten
till nedtystandet av fredsvännernas röster
genom fängslandet av deras talesmän, genom
införandet av censur och mötesförbud. Detta
nedtystande av oppositionen kan i sin ordning
förenas med regeringens mobilisering av
opinionsbildande faktorer såsom offentlig propaganda
i press, radio och genom de partipolitiska organ
regeringen kan disponera över, så att det, när
kritiken först tystats, lätt nog kan skapas en
chauvinistisk stämning bland folket. En
lögnaktig eller snedvriden systematisk framställning
av förhållandena, ett uppiskande av
folkstämningen till hat på grund av verkliga eller
inbillade oförrätter, en nationalistiskt uppiskad
propaganda kan framkallas tack vare de resurser
som står en regering till buds. Och så småningom
kan ett innerst inne fredsviljande folk genom
en styrande statsklicks demagogiska verksamhet
drivas fram till en punkt, där det icke längre
motsätter sig en krigisk uppgörelse utan offrar
sig självt för något det tror vara folkets eller
landets frihet. Finland är ett näraliggande
exempel på hur även en demokratisk stat kan
driva ett fredsälskande folk i krigets armar.
m diktaturen gör staten till ett instrument
med vars hjälp en maktklick utan hänsyn
kan driva ett folk ut i krig, så kan en demokrati
visserligen bli ett hinder för en brottslig
regerings krigspolitik men dock icke utgöra en
avgörande garanti mot fredens våldförande.
Den makt staten har under den ena som den
andra regimen är så omfattande, att den kan
övermanna folkets fredsvilja och etablera krig
för ett eller annat egoistiskt syfte. Själva den
statliga organisationen av samhället utgör en
ständig fredsfara därför att den alltid tillåter
en maktklick att trampa fredens intressen
under fötterna. Staten är den egentlige
organisatören av kriget. Staten berövar den civile
medborgaren hans rätt att vägra krigsdeltagande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
