Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämt avstånd. Att spänna det internationella
proletariatet för den ryska bolsjevismens
triumfvagn leder icke till frihet utan till slaveri,
och det leder icke till socialism utan till
statskapitalism, den vidrigaste av alla former av
kapitalism. Tjeckoslovakien är det senaste
offret. Och vidare säger uttalandet: ”SAC är för
sin del beredd att med alla de medel som står
den till buds uppta en beslutsam kamp mot
kommunismen och de krafter som arbetar för
att låta Sverge dela det öde som vederfarits
Tjeckoslovakien och andra stater 1i östra
BEuropa.”
Och det lägger därtill följande viktiga
deklaration: ”När man från kommunistiskt håll
demagogiskt talar om arbetarklassens enhet
förklarar vi, att det icke kan finnas någon enhet
eller enighet mellan oss och en riktning som
målmedvetet och systematiskt strävar att
upprätta sin egen diktatur över alla andra
riktningar och rörelser.” Och det säges klart ifrån,
att ”kommunismens seger är socialismens död”,
varför det måste vara syndikalisternas uppgift
att öppet bekämpa bolsjevismen. Detta är så
mycket mera nödvändigt, som de bolsjevikiska
partierna fungerar som femte kolonner i rysk
tjänst, på samma sätt som nazismen hade sina
femte kolonner. Logiskt leder de bolsjevikiska
partiernas subordinationsförhållande = under
Moskva till att göra landsförräderiet till en
plikt. Land efter land har i östra Europa
förvandlats till ryska satelliter med hjälp av de
fomte kolonner som konstituerats av de
bolsjevikiska partierna, och om inte femte
bolsjevikkolonnen i Sverge ännu kunnat göra sina
ryska uppdragsgivare samma tjänst, så är det
icke på grund av bristande vilja utan på grund
av bristande förmåga. Kolonnen har ännu inte
ens fått fast fot inom regeringen, men den
har länge kastat längtansfulla blickar på
taburetterna. Det är nödvändigt att se till, att
femte kolonnen icke ytterligare växer till i det
här landet utan i stället krymper samman. Ett
omfattande upplysningsarbete är av nöden.
Moa strävar efter att göra sig Europa
underdånigt på samma sätt som Hitler
eftersträvade detta mål. Det har gjort stora
framsteg i Östeuropa och kommer sannolikt att
göra fler. Framgångarna i Västeuropa har
36
däremot icke varit anmärkningsvärda. Man
skulle snarare kunna säga, att bolsjevismen här
tränges tillbaka. Tack vare myten om
arbetarnas absoluta plikt till enhet och enighet hade
det lyckats bolsjevikerna att få ledningen över
den franska arbetarrörelsen. De hade de
fackliga organisationerna så i sina händer, att de
gång på gång kunde kommendera arbetarna
till arbetsnedläggelser och generalstrejker för
främjandet av sina partipolitiska intressen.
Slutligen brast enhetsmytens såpbubbla och
arbetarna vägrade att längre låta sig
kommenderas till partipolitiska arbetsnedläggelser. De
gick ännu längre, de bröt sig ut ur den av
bolsjevikerna kontrollerade LO och bildade en
ny samtidigt som stora skaror strömmade över
till syndikalisternas LO. Det var slut med
enhetsmytens herravälde över sinnena.
Bolsjevikernas grepp lossnade. Deras tillbakagång
började och i dag är de icke längre i stånd att
parasitärt profitera på
sammanhållningsdogmen. Även för de franska arbetarna blev det
klart, att arbetarna icke kan ådagalägga någon
solidaritet med den femtekolonn som ”strävar
att upprätta sin egen diktatur över alla andra
riktningar och rörelser”. En liknande utveckling
är sannolikt att motse för Italiens
vidkommande. Men det finns inga garantier för att icke
vinden än en gång kan vända sig och
bolsjevismen åter kan börja gå framåt i Västeuropa.
LS torde man som sannolikt kunna säga,
att bolsjevismen icke kommer att avgå med
seger ur den tvekamp mellan demokrati och
bolsjevikisk diktatur som nu etablerats. Men
det finns inte någon garanti för att icke så
kan ske. Om så olyckligt skulle vara, blir
Europa fullproppat med bolsjevikiska
koncentrationsläger. Vi ser dem redan i den ryska
zonen i Tyskland, där Sovjet övertagit den
nazistiska regimen över Buchenwald och andra
koncentrationsläger. Europa kommer dessutom
att bli fullproppat med tvångsarbetsläger vilka
ryssarna också börjat upprätta 1 tyska
östzonen. Det kommer inte att finnas
föreningsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet.
Privatkapitalismen blir ersatt med statskapitalism och
staten blir monopolarbetsköpare som fastställer
arbetslöner, förbjuder strejker och inför rysk
livegenskap. Löneslaveriet fortsättes. En ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
