Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tära formationer (milis) för att krossa
kontrarevolutionens eventuella väpnade styrkor, Den
förhindrar kontrarevolutionen att propagera
genom press, flygblad, broschyrer, möten etc.
och undertrycker yttrandefriheten. Den
förhindrar kontrarevolutionen att bilda
sammanslutningar. Det är logiskt, att revolutionen på
detta sätt upptar kampen mot
kontrarevolutionen. Men liksom detta är logiskt blir det också
ofrånkomligt att det här skapas ett nytt
herravälde, ett nytt vålds- och maktinstrument, en
ny statsorganisation. Därmed är det slut på
samhället utan herravälde. Samhället med ett
nytt herravälde har kommit. Därmed är
kontrarevolutionen ett faktum. Tesen har förbytts
i antites, Den frihet som skulle erövras
drunknar i nytt herravälde. Den gamla reaktionära
terrorn har förbytts mot den revolutionära
terrorn, och denna revolutionära terror
omvandlas småningom åter i reaktionär terror.
Ryssland är skolexemplet som i sin ordning
bekräftas av många andra exempel.
Dz auktoritära socialismens revolutionsteori
är den konsekventast utarbetade. Den går
till storms mot den borgerliga staten men har
på förhand den nya ”proletära” staten utbyggd
med alla dess institutioner och funktioner —
åtminstone teoretiskt. I den ryska revolutionen
raserade bolsjevikerna den gamla för att från
grunden skapa en ny. I de senare
bolsjevikiska revolutionerna har man funnit det
bekvämare att överta den gamla apparaten för att
successivt utrensa och omvandla den. Man
besätter de viktigaste departementen i den
borgerliga regeringsapparaten: inrikes- och
polisministerposten, <justitieministerposten,
krigsministerposten och har därmed hela den
statliga våldsapparaten i sina händer. Detta
framgångssätt har visat sig vara bekvämare. Man
kan tillgodogöra sig hela det borgerliga skiktets
undersåtliga lojalitetsinställning för den
bestående myndigheten. Motståndet blir minimalt
och utrensningen kan börja. Revolutionen och
kontrarevolutionen blir en sammanhängande
Process,
Men de antiauktoritära socialisternas
revolutionsteori är föga genomtänkt. Man sitter
fast i föreställningar om en omedelbar
övergång från stat till statslöshet. Det negativa
raserandet är relativt primitivt. När
handlingens nödvändighet inställer sig ser man sig
nödsakad att improvisera, I den spanska
revolutionen nyskapades den militära apparaten och
rycktes ur statens hand, men bara för att efter
en tid återgå till staten, därför att de
riktningar anarkosyndikalisterna samarbetade med
höll fast vid staten. En politisk
polisinstitution skapades under de revolutionäras kontroll.
Den skulle vara ett kampredskap mot
kontrarevolutionen. Även den kom senare under
statens kontroll och blev ett vapen som till och
med brukades mot anarkosyndikalisterna, när
den kom i händerna på en av de fraktioner
med vilka man samarbetade: bolsjevikerna. Den
statsbejakande kontrarevolutionen arbetade mitt
under det socialrevolutionära skeendet.
De revolutionära folkdomstolarna
underkastades en liknande process. Även om Franco
blivit nedkämpad i hela Spanien hade man fått
erfara, att den av anarkosyndikalisterna
igångsatta sociala revolutionen instängts i en
kontrarevolutionär process, att staten åter växt
fram till en övermäktig institution och att det
statslösa samhället var lika långt borta som
någonsin. Men dock att anarkosyndikalisterna
inom ramen av denna stat hade en
maktställning som visserligen icke kunde ignoreras, en
maktställning som kunde ge kraft och tyngd
åt anarkosyndikalistiska åsikter och
samhällskrav. De hade haft en plattform från vilken
de imom staten och mot staten kunde uppta
en framgångsrik kamp. Men det statslösa
samhället hade de icke kunnat realisera
omedelbart.
m man kommer fram till erkännandet, att
en våldsrevolution måste leda till nytt
herravälde, ett nytt förtrampande av friheten, så
torde man bli nödsakad att acceptera tanken
på ett gradvis förverkligande av socialismen.
En sådan tanke är på intet sätt oförenlig med
syndikalismen. Det är tvärtom
våldsrevolutionen med maktövertagandet som innesluter ett
auktoritärt och totalitärt element, som är helt
främmande för syndikalismens frihetliga
strävan.
Ett gradvis förverkligande av socialismen
måste ske efter tvenne linjer: en negativ och
en positiv. Den negativa linjen måste full-
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
