Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fackföreningsrörelsens förvandling
en socialistiska arbetarrörelsen präglades
från början av krav på frihet, rättvisa och
jämhkhet. Den idealism, som bar upp dess
verksamhet, var omisskännlig. Dess
målsättning var att skapa ett bättre samhälle, ett
samhälle som låg på ett etiskt högre plan. Frihet,
rättfärdighet, jämlikhet skulle där råda.
Rörelsen var från första början starkt moraliserande,
eftersom den underkastade det rådande
samhället kritik för dess orättfärdighet och som
mål satte en högre samhällsform. Denna
inställning förpliktade såväl rörelsen som de enskilda
individer som bar upp rörelsen. Ett broderskap
omspännande världen skulle säkerställa en för
alla tider varaktig fred mellan folken.
Förutsättningarna för en framgångsrik
verksamhet i denna riktning måste vara ett starkt
förpliktande för alla deltagare. Den måste
förplikta varje enskild person och varje enskild
organisation att praktisera solidaritet och
broderskap, att positivt verka för ökad frihet, att
verka för ett höjande av varje enskilds
moraliska vandel. Den kapitalistiska egoismen måste
bekämpas icke bara i ord utan också i gärning.
Om icke dessa krav uppfylldes inom
arbetarrörelsen finns det föga utsikter att en
förbättring av samhället skulle kunna åstadkommas, i
varje fall icke den fulländade omdaning som
var rörelsens ursprungliga mål.
ur förhåller det sig nu med den saken? Ett
försök till objektiv värdering blir icke allt
för uppmuntrande. På det politiska området
har arbetarrörelsen inriktats på erövrandet av
makten, på det ekonomiska präglas den mera
av kamp för gruppintresset och egoistisk
vinning än för det solidariska samhällsintresset.
Friheten finner icke den nödvändiga respekten.
Den kapitalistiska monopolismen, som
fördömts, finner nytt uttryck i arbetarnas
organisationsmonopolism. Den politiska kampen om
makten har, där linjen löpts helt ut, lett till
diktatur, som i Ryssland och andra länder,
vilken inte bara innebär ett ringaktande av
friheten, utan frihetens nästan totala
utplånande.
Den fackliga organisationsrörelsen har varit
det som från början givit mest utrymme åt
arbetarnas självverksamhet. En överblick av
denna visar, att den gett betydande positiva
vinster, men det måste också konstateras, att
den utmärker sig för karaktärsdrag som är
fullständigt främmande för det socialistiska
idealet. En <socialdemokratisk kritiker har
nödgats slå fast: ”Organisationerna har
undergått en förändring som måste uppmärksammas.
De har bildats för att hjälpa den enskilde till
att uppnå större frihet och självständighet. Nu
är de på väg att i organisationens namn beröva
den enskilde hans frihet och självständighet.”
(Stefan Oljelund.) Företeelsen är icke speciellt
svensk, den är internationell. Det är inte
avsikten att här prestera någon sammanfattande
kritik, närmast att peka på framträdande
företeelser.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
