Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan ta gestalt på många andra sätt. Vad
federalismen är avser Ridigers föreliggande arbete
att ge ett svar på. Säkert finns det många
syndikalister som blott intuitivt fattat begreppet
federalism. Riidigers arbete konkretiserar
begreppet för oss och klarlägger dess väsen. Ingen
syndikalist som menar allvar med sin
bekännelse kan låta bli att ta del av arbetet, att ha
det på sin bokhylla för att gå tillbaka till det
och fördjupa och klargöra dess innersta väsen.
Federalistiska uppslag och initiativ föreligger
på de politiska, ekonomiska och kulturella
områdena. Federalismen bjuder nya former för
självstyrelse och fri kooperation som grundval
för lösningen av de politiska och ekonomiska
problemen och Rädigers bok levererar material
till debatten om dessa frågor. Den avser att
förmedla till en stor del okänt studiematerial.
det antika Grekland finner vi ett homogent
folk uppdelat i hundratals mindre samhällen
där frågor diskuterades och beslut fattades i
allmänna församlingar på öppen plats. I Athen
var folket kung, minister och parlament — allt
1 ett, skriver en historiker. Senare uppstod
federationer där man sökte förena lokal
självständighet med nationell styrka.
Den medeltida staden var själv en federation
bestående av gator och församlingar med egna
folkförsamlingar, marknadsplatser, domstolar
och skrånas lokala yrkesenheter med en tradition
av broderlig livsform. Medeltidens form var
inte staten utan samhället och samhälle av
samhällen, federationer av fria samhällen.
Begreppet stat i modern mening uppträder först på
1500-talet. Staten är den centraliserade
territoriella organisation med suverän
maktfullkomlighet utåt och inåt i vilken alla samhälleliga
institutioner blott är verktyg för staten. Dess
seger är de federativa samhällenas död. Den
centraliserade makten utvecklades tills det kom
dithän, att Ludvig XIV kunde säga: ”Staten,
det är jag.” Den moderna staten utvecklade
sig från absolutistisk furstestat till den moderna
nationalismen och de olika formerna av våra
dagars fascism. Federalismen är kallad att
ersätta statscentralismen, regeringen och
utsugningen med det fria samarbetets nya ordning.
I det schweiziska edsförbundet finner man
vissa starkt federativa inslag. Anarkisten Elisée
Reclus ansåg, att ”den schweiziska
konfederationen kommer närmast den folkliga regeringens
ideal. Hela landet utgör ett parlament i vilket
varje sechweizare är född till medlem”. Viktiga
beslut avgöres genom folkomröstningar.
Det finns också i Amerikas Förenta stater
vissa federalistiska drag. Den amerikanska
oavhängighetsförklaringen gör det icke bara till en
folkets rätt utan till dess plikt att avskudda sig
den statsstyrelse som ”ådagalägger avsikten att
tvinga ett folk till underkastelse under en
absolut despotism”. Många av delstaterna såväl
som talrika städer har folkinitiativ och
referendum, d. v. s. medborgarnas rätt att föreslå lagar
och fatta avgörande beslut genom
folkomröstning, liksom rätten att avsätta ämbetsmän.
V: konfronteras med <federalistiska
strömningar i olika länder, i Sydamerika, i det
brittiska samväldet, i Centraleuropa och på den
Tberiska halvön ete. och möter överallt folkets
spirande kamp mot den statliga centralismen
under gångna och närvarande århundraden.
I ett särskilt avsnitt får vi ta del av de
moderna frihetsidéernas genombrott och
utveckling. Grundtanken i läran om naturrätten, som
dominerade det politiska tänkandet under
1500-till 1700-talet var att samhället inte upprättats
varken av en gud eller av samhälleliga
auktoriteter utan kommit till stånd genom frivilliga
fördrag mellan fria individer, en tanke som
måste verka revolutionerande och hota den
gudomliga och statliga ordningen. Thomas
Moore framträder och förkunnar att ”alla
stater är ingenting annat än de rikas
sammansvärjningar” mot folket.
Rousseau förkunnade att man måste finna en
form för sammanslutning i ”vilken var och en
i sin förening med alla dock endast lyder sig
själv och förblir lika fri som förut”. Det
verkliga samhällsfördraget kan därför icke vara det
mellan folk och kung utan det mellan de
enskilda vilka konstituerade folket.
en ursprungliga brittiska liberalismen (icke
den ekonomiska manchesterläran)
framträder med många betydande tänkare. Price
understryker: ”Läran om att parlamentet i sig
rymmer all förmåga är ett misstag, endast
folket rymmer all förmåga.” Priestley drar en lans
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
