Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sacco och Vanzetti. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
levande människoliv innebar. Hlodet brände
i skamkänsla över att vara människa. Men
tiden gick och det dagliga vanemördandet
av nationernas unga livsglada ungdom
avtrubbade vårt känsloliv. Människorna
orkade icke gråta varje dag, och snart blev
rapporterna matematik, blev siffror och
kolonner, som endast undantagsvis kunde
komma hjärtat att klappa oeli medkänslan med
de olyckliga att tala.
Så följde revolutionsåren med deras
människooffer. Det kväljde oss att läsa om
ar-kebuseringarna en masse som beordrades av
den eller deh revolutionära eller
reaktionära regeringen. I den borgerliga
”ordningens” namn såväl som i revolutionens, i
frihetens, i socialismens namn slog man ihjäl
människor hoptals. Människoslaktningen
hörde till dagens ordning och upphörde till
och med att vara en sensation. Man orkade
icke med att hysa mänskliga känslor för allt
detta elände, till den grad avtrubbades och
förslöades vårt känsloliv. Ogärningarna
utmyntades väl ibland till partisensation och
partikänslor, men förmågan att känna äkta
och varmt med offren, känna rent mänskligt
gick mer eller mindre förlorad.
Rysslands röda terror, Finlands och
Ungams vita omänsklighet, de tyska
blodbaden, Bulgariens tjugo tusen mördade eller
den fascistiska förbrytareregimen i Italien,
förmådde endast tillfälligtvis skaka upp
människorna, till den grad hade dessa blivit
känslolösa under ett helt decenniums
mass-mÖrdande. De enskilda fallen drunknade i
denna oöverskådliga massa av officiella
re-geringsförbrytelser. Det är svårt att
fÖT-klara hur man i denna översvämning av
brutalitet och lidande kunnat fånga
mänsklighetens uppmärksamhet för ett speciellt
fall, som Saeco och Vanzettis. Ty det har
varit tusenden och åter tusenden som
varit precis lika upprörande, orättfärdiga och
omänskliga som detta.
Skall man få lov att taga detta
världs-samvetets åleruppvaknande som ett tecken
på att mänskligheten håller på att återvinna
ett mera normalt känsloliv? Måhända.
En av förklaringarna till att
opinionsrö-relsen mot Förenta Staternas officiella
rättskipning fick en .sådan gigantisk
omfattning, är säkerligen *dén, att man hade tid
att tillräckligt länge bearbeta det allmänna
medvetandet. Den 5 maj 1920 arresterades
Sacco och Värnset ti, och i 1921 dömdes de
för den förbrytelse, för vilken de anklagats
och som de bevisligen icke begått.
Bevisligen, ty det bevisades med ett
överväldigande antal vittnen att de båda befunnit sig
fjärran från. dådpaltsen vid tiden för för*
bry tel sons begående. Kanske aldrig har ett
par anklagade haft ett sådant
överväldigande alibimaterial att förebringa inför en
domstol. Deras oskuld låg därför redan
från begynnelsen öppen och klar. Under
de sex år som förgick innan justitiemordet
slutligen verkställdes hade man således tid
att bearbeta deri allmänna opinionen. Gång
på gång framtvingade denna opinion
förnyade uppskov, och man vann ny tid till
att hamra på det sovande världssamvetet,
som endast långsamt vaknade till
medvetande och ännu långsammare till aktivitet.
Utvecklingen i det här landet torde ungefär
motsvaras av utvecklingen i de flesta andra
länder, där man. hann fram till att få
mas-somna i rörelse, och här torde väl det
egentliga genombrottet ha kommit på
försommaren med meddelandet om, att dagen för
avrättningarna definitivt blivit fastställd. Med
ens stod verkligheten klar och gripbar. Man
kunde räkna dagarna och timmarna intill
verkställandet av det officiella mordet.
Måhända var det just detta förhållande,
att myndigheterna på förhand annonserade,
att de på bestämd dag ämnade mörda
tvenne människor, som var det avgörande för
att opinionsrörelsen nu spreds med
snabbheten hos en präriebrand. Man
började behandla saken på föreningsmötena.
Protestresolution er antogos i hundradetusen.
Telegram kablades i massor över Atlanten.
Den förut i n di ff er en ta pressen började röra
på sig, ty nu hade allmänheten gripits i en
sådan grad, att det blev en journalistisk
affärsangelägenhet för varje tidning att visa
sig välunderrättad i sakens vidare utveckling.
Den borgeriga såväl som den
socialdemokratiska pressen tvingades av det allmänna
intresset att sysselsätta sig med fallet, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
