Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sacco och Vanzetti. Av Albert Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att inse felgreppet i denna metod är den
lärdom som måste dragas ur tragedien
Sacco-Vanzetti, och denna lärdom får icke
glömmas bort. Den måste utnyttjas ännu
för att tvinga fram en revision av domen
över de döda. en revision som åtminstone
kan rentvätta deras minne inior all
världen.
Redan den 18 oktober 1921 sk re vo Saeco
och Vanzetti från fängelset i Dedharn: ”Om
vi dö, skola vi dö i medvetandet av att
männen i främsta linjen alltid måste dö. Vi
vänta, blott, att vi icke dö förgäves, och
att ni, ni arbetare, som är deri första
betingelsen för det moderna samhällslivet,
sörja för, att vår död blir nyttigare för det
samhälleliga framåtskridandet än vära liv.
Vi vilja icke dö förgäves. Om vi måste
dö, sa sörj åtminstone för att vara
offer bereder vägen för en värld, i
vilken det icke
längre finns
någon härskande
kla3s .. ”
Utan tvivel
kan man säga,
att de i eke dött
förgäves. Deras
lidande har
skakat en hel värld
och deras
hjältemodiga offervillighet och oförfärade uppträdande har ryckt
miljoner av
halvsovande proletärer ur deras
ietargi. De äro
män, som man
skall minnas,
minnas som
o-skyldiga offer
för den
kapitalistiska regi-
mens hjärtlösa brutalitet. Och mau skall
mrrraas dem som tvenne nobla och
hjärte-goda människor, som ville alla det bästa
och ingen ont. Man skall minnas den
oändliga godhet och mildhet, som strömmade
från Saeeos personlighet och minnas hans
maning före döden, att icke söka guldets
glädje men arbetets, ett yttrande som visar
hur genomträngd denna man var av en
djupt känd och tänkt socialistisk etik. Och
man skall komma ihåg Vanzettis liv och
leverne som intill döden i gärningar gav
verklighet ät hans egen maxim: ”Jag sökte min
frihet i allas frihet; min lycka i allas lycka”.
Och. i århundraden skola luva hans sista
ord om förlåtelse för dem som mördade
honom, ord som till hälften, kvävdes av den
dödshätta, som bödeln placerade över hans
anlete och läppar, ord som dramatiskt gav
uttryck åt hans tolstoianska sinnelag och
övertygelse att
det onda,
straffet, aldrig ut-
rättar något gott
men blott ökar
summan av ont
genom att lägga
ont till ont, och
att det goda
ensamt är den
kraft, som skall
kunan förnya
samhället och
människosinnet.
Sent skall deras
minne blekna.
De skola lysa i
århundraden
i-bland de
stjärnor som tindra
för det
mänskliga framåtskridandet, för
frihetens och
fredens martyrer.
Kom ihåg att också du är dödlig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
