Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den insurrektionella och expropriativa generalstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetsplatsen, överlämna den åt
arbetsköparen? Nej! I motsättning till vad som
eljest i allmänhet sker vid strejker, böra
arbetarna, samtidigt som de stoppa arbetet,
ockupera arbetsplatsen och driva bort
arbetsköparen, expropriera, den och bereda
sig att åter sätta i gång verksamheten, men
för revolutionens räkning.
Avstannandet av arbetet och
produktionen har således, endast till syfte att
genomföra en expropriation av den kapitalistiska
egendomen, att övertaga instrumenten för
produktion och utbyte på samma gång som
man befriar sig från statsmakten.
På kortvarigheten av detta avstannande
av arbetet beror hela den revolutionära
rörelsens framgång. Det gäller därför, 1) att
förkorta denna tid Lill det absolut
nödvändiga, 2) att så snabbt och fullständigt som
möjligt återupptaga utbytet mellan stad
och land.
Man får icke lov att upprepa gångna
tiders fel, icke förlora tiden med att fira
segern. Man måste organisera den
omedelbart.
I och med revolutionen komma behoven
att avsevärt ökas. Man måste tillfredsställa
dem så långt som möjligt. I våra dagar
skulle en revolution, som i eke förmådde att
snabbt öka produktionen, att nästan
omedelbart förverkliga ett kännbart framsteg,
vara dömd att misslyckas.
Därav följer, att revolutionen kommer
att leva eller dö allt efter organisationernas
förmåga att genomföra ovannämnda
uppgifter. Det är således hela revolutionens
öde, som står på spel ifrån första dagen.
Hur skall ma,n kunna begränsa
avstannandet av arbetet till det absolut
nödvändiga minimum och snarast, möjligt
återupptaga produktionen och utbytet? Genom att
efter syndikalistisk plan omedelbart
utnyttja de samverkande krafter, vilka alltid
upprätthållit och alltid kommer att
upprätthålla detsamma: kroppsarbetarna,
teknikerna, vetenskapsmännen. Om denna
samverkan kommer till stånd från första början
kommer’ alla produktionskrafter att vara i
verksamhet, och så snart besittnings tag ande t
är genomfört kommer igångsättandet av-
produktion och utbyte att ske för att
tillfredsställa allas behov, för att giva
revolutionen näring.
Om denna koncentration av krafterna
endast är partiell, kommer framgången att
vara långsammare, svårare och mindre
fullständig. Revolutionens liv kan stå på spel.
Om icke dessa krafter snarast
sammansmälta, om icke samverkan kommer till
stånd, om kroppsarbetarna, teknikerna och
vetenskapsmännen icke komma i
verksamhet, om deras samverkan i den produktiva
sammanslutningen i eke fungerar, kan det
snart vara slut med revolutionen. Det
politiska upproret kommer att triumfera och
med det en ny statsmakt.
Det kan i detta avseende icke råda något
tvivel, ingen illusion finns att hängiva sig
åt. Folket skall då komma att giva sig nya
herrar. Dess frigörelse kommer icke att
genomföras den gången.
Vid behandling av frågan om teknikerna
har jag redan pekat på de väsentliga skäl,
som borde sporra arbetarna:
kroppsarbetarna, teknikerna, vetenskapsmännen att så
fast och så hastigt som möjligt förverkliga
sammansmältningen av alla
produktionselementen, utan att avvakta inbrottet av den
revolutionära periodens praxis. Och jag
förnyar på det mest inträngande min
maning till (lossa grupper att snarast möjligt
förverkliga sin sam verk j;n som
producentklass. Denna enhetliga samverkan är den
avgörande faktorn i den kamp som kommer
till stånd under generalstrejken, den
expropriativa och insurrektionella,
revolutionens första handling.
Avskaffandet av den individuella
egendomen, utan vilket ingen social jämlikhet
kan komma till stånd, tvingar arbetarna att
omedelbart lägga grundvalen till det nya
systemet, där syndikatet skall vara den
industriella och den lokala sammanslutningen
av syndikat (eller kommunen) den sociala
enheten.
Den nya sociala ordningen, liksom alla
som föregått den, blir betingad av
produktionens karaktär, av sin organisation, sin
för delningsprincip etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
