Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om socialismens närmaste uppgifter. Av Dr Max Nettlau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ma. Pä erövringsstrider och grundandet av
stora riken följde ständigt enskilda delars
lösryckande och självständighet; varken det
ena eller det andra, tillståndet skänkte
varaktig trygghet. Efter alla de
uppblomstrande och förfallna orientalska despotiema
uppstod det romerska rikets jätteorganism,
vars förfallsstrider ännu icke låter Europa
komma till lugn. Yad är Turkiet, vad är
Balkan annat än efterföljare av det
byzan-tinska, det ostromerska riket? Och folkens
oförmåga att här sätta ett lugnt,
självständigt, modernt liv i stället för den. från Kom
ärvda överallt närvarande härsklystnaden
var en av orsakerna till världskriget. An nu
stå de romaniserade galler na och de
barbariska germanerna, lika främmande och
ovänliga gent emot varandra som i de
romerska århundradena, och detta blev en
annan orsak till världskriget. Ännu voro
sla-verna, som icke deltagit i de mot Vestrom
riktade striderna och därtor icke trätt i
förgrunden vid den på sin tid föregående
nygrupperingen av de mellaneuropeiska
folken, otillfredsställda med förhållandena
och trängde från det territoriellt så
omfattande Östeuropa, det oerhörda ryska,
området, in i det territoriellt så trånga
Mellaneuropa, en ytterligare orsak till
världskriget. Det romerska herraväldets tradition i
Italien upplever nu en ny blomsi ring och
det Tredje Rom (Terza Koma) är
Mussolinis ideal, liksom det var Mazzinis ideal, och
här kan det ligga krafter till ett nytt krig.
Så ärvas ständigt dc gamla striderna.
Betrakta vi nu den så kallade nyare
tidens få århundraden, så se vi nästan varje
århundrade till en del absorberat av en
grupp av strider, vilka framspringa ur
sammanrafsningstendenserna och deras
bekämpande och följas av perioder av
utmattning men också av nya kraftstegringai,
vilka återigen bli förbrukade i
eammanrafs-ningsstridcT och deras bekämpande. Det
burgundiska rikets fall, Spaniens (mande
och dess makttillväxt genom Amerikas
upptäckande och den dynastiska förbindelsen
med tyska riket förde i det femtonde och
under första halvdelen, av det sextonde
århundradet till den långa raden av spansk-
tysk-franska strider. Efter flera
generationer fortsattes dessa strider i det
trettioåriga kriget, ur vilket denna gång den
franska makten utgick som den starkaste.
Så följde i det adertonde århundradet de
stora krigen mot den franska Övermakten,
som bröts av England. Genom avfallet av
de nordamerikanska staterna föreföll
England svagt och ett nytt exempellöst
uppsving hos Frankrike följde, karakteriserat
av det napoleanska kejsarriket vid det
nittonde århundradets begynnelse, ett uppsving
som emellertid avbröts av det dåtida
världskriget. Nu följde ett århundrade av
intensivt andligt och socialt framåtskridande,
som dock icke förstod att lösa någon av de
åldriga stridsfrågorna, och en redan långt
före 19.14 genom krigiska kapprustningar,
förberedelser, grupperingar och enskilda
krig påbörjad krigsperiod bröt ut på allvar
1914 och fortsatte till 1918 utan att dock
ännu 1927 ens formellt ha fått någon
avslutning, långt mindre en verklig moralisk
sådan. Sedan slutet av det femtonde
århundradet tjänade således för stora delar
av Europa perioderna av relativ fred endast
till återhämtning från ett tillstånd av
utmattning; så snart detta tillstånd blivit
övervunnet och krafterna började växa till,
gick man tillmötes en ny period av stora
krig överallt.
Ieke vid någon tid förmådde fördrag,
allianser, den offentliga meningen o. s. v.
ändra något väsentligt i detta förhållande och
lika litet kunde det upprättas en varaktig
jämvikt mellan krafterna. Den offentliga
meningen vanns ständigt i varje land för
detta lands sak, och lika litet som det kom
till en materiell avrustning, lika litet kom
det till någon givande intellektuell eller
moralisk avru-stning. Folken känna varandra
ännu icke och betrakta världshistorien på
de mest olikartade sätt allt efter sin stats
tradition och intresse. Även kapitalismen,
vars allmänna profithunger bäst skulle
tillfredställas med ökad avsättning på
freds-marknaden, benvttar sig av kriget till
undertryckandet av fientlig konkurrens och
kastar *ig därför ofta med stor kraft i
breschen. för kriget. Arbetareinternationa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
