Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.53 med dödlig utgång. Sådana äro
rationaliseringens följder på detta område.
Samtidigt liar tuberkuolsens härjningar
bland gruvarbetarna tilltagit på ett alldeles
fruktansvärt sätt.
Inom textilindustrien grasserar
övertidsarbetet fruktansvärt. 60 timmar i veckan ar
ingenting sällsynt inom bomull svävcrierna.
Men det finns exempel på att man inom
vissa fabriker inom bomullsindustrien i
längre tid arbetat ända till 104 timmar i veckan,
vilket gör 17 1/3 timma per dag. Under
december 1920 gjordes inom textilindustrien
mer än 2 miljoner övertimmar av omkring
40,000 arbetare. Dessa över timmar liade
varit tillräckliga för ytterligare 10,000
arbetslösas anställning.
Som allmängiltigt omdöme om de tyska
arbetarnas försämrade ekonomiska läge kan
anföras, att Lederer, professor i
nationalekonomi i Heidelberg anser, ”att
lönesummans köpkraft, i dag står 40 procent under
förkrigsnivån till följd av arbetslöshet och
förkortad arbetstid, tros den betydligt
stegrade tekniska utvecklingen.” Nedgången i
arbetarnas levnadsstandard visar sig också
däri, att för bruket av fullvärdiga levnad
s-medel såsom kött, smör, ägg, mjölk,
grönsaker och. ost befinner sig i starkt
sjunkande, statistiskt fastställt, medan dessa
näringsmedel i allt högre grad ersättas med
mindre värdiga, ofta hälsofarliga surrogat.
I jämförelse med arbetarnas sjunkande
standard, ökade arbetstid, ökade sjuklighet,
ökade olycksfallsprocent etc., lever de
kapitalistiska rationaliserade företagen i gyllene
tider. Medan arbetarna i brunkolsindustrien
slavade upp till 12 timmar dagligen,
utdelade företagen upp till 24 procents vinst.
Produktiviteten per arbetare hade också
höjts med 76 procent genom
rationaliseringsprocessen.
Inom stål och järnindustrien gjorde man
genom förtrustningen en besparing på 40
miljoner allenast genom besparingar i
lagerkostnader, men om man inbillar sig att
järnpriserna sjönk, så tar man storligen fel.
Priserna äro genomgående högre nu än före
rationaliseringen. En del varusorter äro
fruktansvärt mycket högre. Exempelvis kan
framhållas stångjärn, som före kriget
kostade 98.50 mark per ton nu kostar 180
mark. De tyska järnpriserna ligga
betydligt över världsmarknadspriserna.
För metallindustrien kan anföras, att
A.-B. Siemens-Halskc gjorde en nettovinst
för 1926 på 15.35 miljoner mot 8.89
föregående år. A.-B. Siemens-Sehuckertverken
gjorde en nettovinst på 12.18 miljoner mot
8.95 föregående år. I Simenskoncernens
tvenne huvudföretag hade likväl
arbetsstyrkan reducerats från 62,225 man i sept. 1925
till 47,548 man i december 1926, således en
reducering på 25 procent av sysselsatta
arbetare, på vilken reducerad arbetarestock
det likväl gjordes en betydligt högre vinst.
Mycket karakteristiskt för
rationalise-ringstidens förträffliga vinster är att de på
berlinbörsen offentligt noterade
värdepapperen från slutet av januari till slutet av
maj år 1926 blevo föremål för en
kursstegring på omkring en miljard mark. Denna
enorma kursstegring ledes tillbaka till att
kapitalvärdet hos de vinstutdelande bolagen
nästan hade fördubblats och därför
Öppnade ett lockande perspektiv för framtida
vinstutdelningar.
Ökade vinster för kapitalisterna oeh ökad
arbetstid, ökad sjuklighet, ökad olyeksf al
Isprocent, försämrad levnadsstandard och
alltmera demoraliserande och själsdödande
arbetsmetoder för arbetarna — sådan är den
totalbild av den tyska
rationaliseringsprocessen, som Rockers framställning ger oss.
Kapitalismen befinner sig i en
omvandlingsprocess. I stället för den gamla
privatkapitali smen träder
kollektivkapitalismen i form av karteller och truster, i stället
för den fria konkurrensen träder
monopoldiktatur. Parallellt med denna
omvandlingsprocess framträder en ständigt
starkare reaktion på det politiska området, en
reaktion som är det politiska uttrycket för
de nya kapitalistiska formerna.
”Inför den väldiga arbetslöshet, som i
Europa oeh framförallt i Tyskland
utvecklar sig till ett permanent tillstånd, blir
frågan om arbetstiden det viktigaste och
omedelbaraste problem, som sysselsätter
arbetarna”, skriver Rocker. ”Rationaliseringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
