Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bete för de, som. skulle utföra arbetet.
Denna konkurrens skapade också osämja
arbetarna emellan. De lägstbjudande, vilka
fingo arbetet, blevo hatade av do övriga,
trots att samtliga praktiserade samma
konkurrenssystem.
Då denna smutskonkurrens var mest
påfallande inom anläggnings- oeh
byggnadsindustrin, blev det oekså dessa
arbetaregrupper, som först togo itu med arbetet att
få en ändring till stånd. Några av de mest
framsynta bland dessa grupper började
diskutera huruvida man inte medelst
organisationernas hjälp skulle kunna få fram
ett system som upphävde konkurrensen om
arbetstillfällena. Resultatet av
överläggningarna blev, att ett särskilt reglerande
organ borde upprättas. Så skedde oekså
och detta reglerande organ blfev benämt
registret.
Från början blev registrets huvudsakliga
uppgift att söka undertrycka den omtalade
smutskonkurrensen arbetarna emellan. Och
i detta syfte igångsattes en intensiv
agitation och man försökte förklara för
varandra, att den totala arbetsmängden icke blev
större därför att arbetarna ohejdat rusa till
arbetsplatserna. I stället för konkurrens
skulle man jämt fördela det arbete som
fanns.
Många arbetare togo också lärdomar av
agitationen ifråga och på många
arbetsplatser, där registret praktiskt tillämpats har
detsamma åstadkommit en reglering av
såväl arbetstillfällena som arbetspriserna.
Exempel om goda resultat kunde anföras
från Södertälje kanalarbeten, Faringe—
Gimobanan, Virserumsbanan, Pite älvdal
o. s. v. Numera är det inom
anläggnings-och byggnadsindustrin sällsynt att den ena
gruppen underbjuder den andras begärda
priser. Om så sker betraktas handlingen
som bro It mot solidaritetens bud. På detta
område har alltså registerprincipen slagit
igenom och ingår som ett led i
arbetare-klassens övriga moralbegrepp;
moralbegrepp, som icke ostraffat får brytas emot.
Det är alltså felaktigt att säga, att registrets
förstahanduppgift ieke har fyllts.
Tvärtom är denna del av registret som kampme-
del erkänt bland arbetarna, icke endast av
syndikalister utan oekså av reformister.
Yi ha dock ännu en arbetaregrupp,
nämligen skogsarbetarna, vilka i stor
utsträckning tillämpa smutskonkurrensens metoder.
Här några belysande eexempel: Vintern
1922 å D-bolagets ortskontor i S. begärde
en bonde M. för avverkningen 70 öre pr
stock och 2: 20 kbm. för massaveden. (Vi
erinra oss icke vägens längd timret skulle
forslas.) När överenskommelsen var så
gott som träffad kom en annan bonde
inrusande på kontoret oeh yttrade: ’’Va*
du för en dj—1 som kommer oeh tar
körningen från mig! Jag har just påtagit mig
det skiftet här ute nyss.” Den sistnämnde
mannen hade nämligen överenskommit med
skogvaktaren utanför kontoret om 50 öre
pr stock och 1:70 kbm. När inspektor
S—g hörde detta, yttrade han: ”Ar den
posten bortsatt? Det visste jag inte.”
”Jovisst”, svarade den nvinkomne
bonden, ”jag har nyss tagit den här ute. Kom
ut så få vi ackordera färdigt.”
Efter en stund kom inspektor S—g
tillbaka småskrattande och yttrade till
bonden M.: ”Ja, det är nog inte mera att
ackordera om.” M. blev alltså utan körning
oeh den andre bondens förtjänst på arbetet
blev ytterst minimal.
Hösten 1921 hade B. ångsågsbolag en
post i L. Men L.-borna kunde inte, trots
de voro utan körning, taga arbetet för de
priser bolaget bjöd. L.-borna hade det
nämligen så ställt att de måste köpa ho och
havre till hästarna. Då fick bolaget upp
bönder från byn S., vilka voro så pass
situerade, att de själva hade hö och havre för
hästarna. Dessa bönder togo arbetet för
de av bolaget utbjudna priserna. Nu hör
det till historien att en av dessa bönder,
som var i samma dåliga ställning som
L.-borna (han måste nämligen köpa fodret till
sin häst), blev, då arbetet var färdigt,
skyldig bolaget några kronur. . .
En bonde T., Norra Jämtland, berättade
för den som skriver detta, att samma
konkurrens om arbetena är rådande i det
landskapet. ”Jag har icke”, yttrade T., ”kört
något ti minor de senaste två åren, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
