Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har ideologien någon
avgörande betydelse?
Av Albert Jensen.
Spörsmålet om revolutionär
idealism och ”ekonomisk determinism”
om ideologiska oeh materiella faktorer
inflytande har alltid varit ett stridsäpple
inom den socialistiska rörelsens värld, och
kommer väl alltid att sa förbli. Den
ekonomiska determinismen är ett begrepp som
införts av marxismen med dess
”materialistiska” eller ekonomiska
historieuppfattning. Från dennas sida har ”idealisterna”
framställts som verklighetsfrämmande
människor, vilka fullständigt sväva i det blå
utan att ha någon känning med den
ekonomiska verkligheten, människor som äro
ömkansvärda, därför att de äro så
världsfrämmande. Dessa stackars beklagansvärda
varelser skulle inte förstå, att klasskampen
bottnar i de ekonomiska motsättningarna, i
egendoms- och produktionsförhållanden. De
skulle inte förstå, att arbetarerörelsen har
sin rot i de av egendomsförhållandena
skapade klassmotsättningarna etc.
Nu kan man fråga: vilken socialistisk
åskådning har icke sin rot i förståelsen av
den ekonomiska orättfärdighetens
förbannelse, sådan den tagit sig uttryck i den
kapitalistiska samhällsordningen? Jag
känner ingen! Oeh framförallt: vilken levande
och arbetande socialistisk rörelse (den
anarkistiska inberäknad) har icke till mål att
avskaffa denna orättfärdighet, som å ena
sidan exponeras i en utmanande lyx och å
andra sidan i en skriande nöd, som fysiskt
och moraliskt undergräver släktet? Jag
känner ingen!
Att berätta tor oss, att den modiima
arbetarerörelsen har sin rot i dessa
samhällsförhållanden, att det är fattigdomen mitt
i det samhälliga överflödet som rest
löne-slavarna till motstånd, fått dem att
organisera sig och kämpa för förbättrade förhål-
landen är en fullkomlig överloppsgärning,.
eftersom knappast någon människa längre
är okunnig om detta faktiska förhållande.
Därmed har man emellertid icke avlägsnat
tvistespörsmålet om ekonomisk determinism
och revolutionär idealism.
Den extreme ”materialisten” eller
anhängaren av den ekonomiska determinismen har
ingen plats för andliga och moraliska
värden eller faktorer. För honom finns det
inga andra ”verkligheter” än de
ekonomiska, som äro värda att räkna med. Hans
åskådning leder honom till en ekonomisk
fatalism, som ,konsekvent tillämpad, skulle
bringa varje anhängare av denna
ståndpunkt, att lägga armarna i kors oeh vänta
på det socialistiska samhället som en mogen
frukt av det kapitalistiska samhällets
utveckling fram till undergång och
upplösning. Marx har sagt det, och Marx har
sagt det, därutöver finns ingenting, ty Marx
är Gud i deras föreställningsvärld. Marx
har sagt, ”att en samhällsform går aldrig
under innan alla de produktivkrafter
blivit utvecklade, för vilka den är rymlig
nog”. Det kan följaktligen icke gagna att
revoltera mot det kapitalistiska
samhällssystemet förr än detta nått sin marxistiska
kulmination. Men när har det nått denna?
Därom vet ingen, icke de marxska
profeterna oeh icke vår herre i himlen, som icke
existerar. Det är bara att vänta och se.
1 tiden för tingens fullbordan kommer
undret, säkert som ett brev genom vårt
välordnade postverk. Människan är strängt
taget blott ett verktyg för de ekonomiska
krafterna. Ty Marx har också sagt, att
”orsaken till alla samhälleliga förändringar
och politiska omvälvningar äro icke att söka
i människornas huvuden, utan i
förändringarna av produktions- och arbetsförhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
