Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetslag stiffning en ocO
framtiden.
Av Albert Jensen.
Karl gustav ek .man von stripa
liar alltså lagt ytterligare en sten på
den byggnad av herostratisk ryktbarhet,
som han strävat att resa- åt sin
”statsman-nagäming”. Var oeh en hav sin
äregirighet. Kriminellt belastade brottslingar
eftersträva att i sin krets vinna ryktbarhet för
att. ha nått längst på sitt område. Till och
med hox missbildade kan man ibland stöta
på en missbildningen* äregirighet. Den
ek-manska statsmannaverksamheten tycks vara
starkt besläktad med dessa psykopatiska
företeelser.
Arbetslagen har således blivit antagen.
Nu återstår det blott för herrar lagstiftare
att omsätta den i verkligheten. Och det
tor-de b]i en betydligt svårare uppgift.
Någon kamp mot lagstiftningen blev det
ieke, vad man heller icke kunde vänta från
en fackföreningsrörelse oeh ett parti, som
icke principiellt tagit ståndpunkt mot
statens inblandning i dessa angelägenheter.
Den strejk, som kom till stånd, var intet led
i en planmässig kamp; den var blott ett
paradnummer till inledandet av höstens
val-spektakel. Rätt besett skulle det
socialdemokratiska partiet säkerligen ha blivit
besviket om lagen ned voterats. Nu erhöll det
rent till skänks en jättereklam till höstens
kamp om re ge ring st a baretterna.
❖
Den nu antagna lagen ar ieke en
avslutning; den är en begynnelse. Begynnelse till
vad? Till ett fascistiskt statsförmynderskap
över arbetareorganisationerna; till
klasskampens strypande genom statsingripande.
Den betecknar oekså en strävan tillbaka till
ett tillstånd, från vilket arbetarna en gång
kämpat sig fri.
Regeringen säger sig med denna lag vilja
främja arbetsfreden, samförståndet mellan
klasserna. Det är precis detsamma
Musso-lini säger sig vilja åstadkomma med sitt
politiska system. Båda vilja genom
statsingripande åt klasskampen. Oeh den från
arbetarefelasscns sida målmedvetet hedrivna
klasskampen är kampen för kapitalismens
avskaffande och socialismens förverkligande.
Ekman är visserligen ingen Mussolini. Ty
Mussolini karakteriseras doek av en viss
storvulenhet, även om den är bestialisk.
Ekman däremot har bara den materiella
volymen. Det gör dock ingen större
skillnad, eftersom bada blott äro lakejer åt
krafter, som stå bakom.
Det fanns en tid i industrialismens
barndom, då arbetsköparen härskade enväldigt
på arbetsplatsen. Industrialismen skapade
vid sitt genombrott ett feodalvälde på sitt
område. Arbetarna voro fullständigt
pris-givna åt arbetsköparnas godtycke. Vid
företagarens sida stod staten. Borgarsamhällets
ekonomiska Jag var den fria obegränsade
konkurrensen. Att värna om denna lag var
oekså statens uppgift, eftersom staten var den
ekonomiskt härskande klassens stat.
De icke blott utplundrade men också
blod-sugna arbetsslavarna, som kastades in i den
framväsande industrien, började emellertid
lära av livet och inse sammanslutningens
nödvändighet. De började bilda föreningar
för gemensamt tillvaratagande av
gemensamma intressen. Här ingrep staten och
förbjödo arbetarna att sammansluta sig.
Varför? Jo, dessa sammanslutningar stodo i
strid med lagen om den fria konkurrensen.
Så länge de enskilda arbetarna uppträdde
isolerade var för sig på arbetsmarknaden,
så länge konkurrerade de om arbetet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
