Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turligt, enär arbetarnas löner ieke räckt till
att leva drägligt. Men i denna lönepolitik
ha arbetarna distanserats av arbetsköpama,
detta emedan arbetarna ieke i tillräcklig
grad genom sina orgoni sa tioner
(fackföreningar) satt sig in i de ekonomiska
spörsmålen, vilka äro förknippade med all
produktion.
Skulle vi fråga oss varför de
organiserade arbetarna inte intresserat sig för
produktion sspörsmålen, så tro vi svaret bleve:
därför att den fackligt organiserade
arbetareklassen icke haft en socialistisk
inställning och därför icke kunnat tänka oeh
handla socialistiskt. K när den organiserade
arbetar eklassen hyst respekt och vördnad för
den privata äganderätten, har densamma
heller icke befattat sig med produktionens gång.
Detta var ju bekymmer som tillkomme
enbart ägarna till produktionsmedlen, till
jorden, gruvorna, transportmedlen etc.
Däremot har arbetsköpareklassen såsom
ägare till produktionsmedlen och därmed
intresserad av arbetsavkastningen även
måst-intressera sig för produktionen som helhet,
oeh just häri finna vi också en av de storst.a
anledningarna, till att i lönepolitik
arbetsköpareklassen överflyglat arbetareklassen.
Arbetsköpama föra register och statistik
över hela arbetsprocessen, och ha därför bl.
a. vid strejker och lönerörelser haft det
för-spiånget, att de kunnat ”argumentera med
siffror’’, medan arbetarna nöjt sig med att i
huvudsak ”argumentera med känslor”.
Tack vare denna arbetsköparnas metod ha
de ofta fått opinionen på sin sida oeh mot
arbetarna. Folk ha, tack vare
arbetsköparnas relationer i tal och skrift, relationer
”styrkta” med siffror, bibringats den
uppfattningen, ”att företaget eller industrien i
fråga inte kunde bära en merutgift i form
av högre löner”, att arbetarna därför voro
oförnöjsamma oeh deras krav oberättigade.
Arbetarna ha visserligen också i tal oeh
skrift förklarat sig vara i behov av högre
löner och pa grund av sin fattigdom också
påstått sina. krav fullt berättigade, men då de
oftast icke förmått styrka huruvida
företaget kunde bära en dylik merutgift eller ej,
ha de av folk t. o. m. av sin egen klass, an-
setts ieke hava förståelse för produktionens
ekonomiska spörsmål.
Otaliga exempel kunde här anföras,
hurusom arbetsköpama oftast framhålla
industriens ”tryckta läge”, hurusom industrien
ifråga ”icke är konkurrenskraftig i den
allmänna marknaden” o. s. v.
Och likaledesi kunde många exeinpel
anföras, hurusom vid lönestrlder bolagschefen
den oeh den eller andra, av
arbetsköparedö-mets försvarare gjort alla ansträngningar för
att i tidningspressen ”bevisa”, att företaget
det och det icke kunde bära en merutgift i
form av högre löner eller kortare arbetstid,
och därest arbetarna framhärdade i sina
orimliga fordringar, måste bolagsledningen
taga under övervägande ”driftens
nedläggande”.
Låt oss icke dölja att sådana argument
ofta inverkat ofördelaktigt på de stridande
arbetarna, vilka själva genom okunnighet
om produktionens ekonomiska spörsmål
sålunda blivit vankelmodiga oeh likaledes av
den allmänna opinionen påverkats i för dem
ogynnsam riktning. Och det bör icke
glömmas, att i strider mellan arbetare och
arbetsköpare denna allmänna opinion ofta
fäller utslaget. Ju mera impopulär en strid
är, ju närmare ligger nederlaget.
Av såväl de här framförda som oek ett
flertal andra anledningar — vilka vi senare
skola syssla med — bör framgå
nödvändigheten av en annan, d. v. s. en medveten
socialistisk stridstaktik. Kort sagt:
arbetarna måste genom sina organisationer också
lära sig att- ”argumentera” och kalkylera
med siffror.
Hur skall detta ske, då arbetarna icke ha
tillgång till företagets böcker eller i övrigt
ha kontroll över produktionen? Härvidlag
finnes kanske tvenne e. k. huvudvägar att
gå. Den ena att följa den på sin tid
omtalade Eskil stunaresolutionen, vilken avsåg
att arbetarnas fabrikskommitterade skulle
beredas tillfälle at taga del av företagens
ställning för att därigenom förvissa sig om
desa minas bärighet, konkurrenskraft o. d.
Den andra att arbetarna föra sin egen
statistik och alltså själva skaffa sig
tillförlitliga uppgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
