Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stade till dc slaviska folkslagens eller till
och med till mongolernas eller negrernas
levnadsstandard.
Det finns ibland revolutionärerna
människor, vilka, stödjande sig just på den
ovannämnda tendensen till utjämning a.v
lönerna, anse hela fackföreningsrörelsen för
gagnlös, emedan dock, som de påstå, alla
de förbättringar som även de bäst
organiserade arbetarna kunna uppnå, ändock
slutligen blott äro skenbara förbättringar.
Enligt deras mening höjes befolkningens
materiella existensbetingelser (näring,
kläder, etc.) mycket raskare än lönerna.
För det första måste det här fastslås, att
ovannämnda tendens till lönernas
utjämnande mellan stad oeh land, eller mellan
högt civiliserade oeh mindre civiliserade
länder, alltid innebär en fortskridande
förbättring av levnadsbetingelserna för den
mindre gynnade arbetarebefolkningen oeh
obetingat måste ha var sympati, om man
dömer ut ifrån synpunkten av den
mänskliga, civilisationens allmänna
framåtskridande.
Dessutom är det i det stora hela
fullständigt oriktigt, att stegrandet av
varupriserna måste bli en nödvändig följd av
löneförhöjningarna. Här gäller det ett
vetenskapligt misstag, som ständigt i de mest
olika former komma tillbaka i de borgerliga
ekonomernas teorier, men som heror på
bristande ekonomiska studier.
Ehuru stegringen av varuprisen till följd
av löneförhöjningar i vissa fall kunna
motsvara dc faktiska, sociala förhållandena, så
kan denna stegring icke erkännas som en
allmän regel och som en nödvändig följd.
De revolutionärer, vilka övertaga det gamla
borgerliga påståendet om en jämnlöpande
stegring av varuprisen, göra samman med
bourgeoisien den gamla ”järnhårda
lönelagen” åter gällande under nya former.
I verkligheten förhåller sig saken helt
annorledes och den tekniska utvecklingen
av produktionen karaktäriseras just
därigenom, att- den är i stånd atl nedsätta
varupriserna vid en samtidig höjning av
arbetslönen oeh förkortning av arbetstiden.
Produktionsutvecklingen lämnar alltså
tillräckligt spelrum för arbetarna, under
den ovan antydda maximigränsen, för ett
fortsatt förökande av deras materiella
välstånd. Det beror på deras organisationers
ekonomiska kraft och revolutionära
framåtanda. om de skola kunna förverkliga
denna möjlighet.
1 det sociala livet, liksom i hela naturen,
innebär varje stillestånd ett steg tillbaka.
Om arbetarna i de mest utvecklade
länderna icke oavbrutet bemöda sig at-t ständigt
böja sina löner parallellt med
produktionens tekniska framåtskridande, och om det
därvid icke lyckas dem att småningom få
fast fot även i fÖi etagens tekniska ledning,
då kommer genast den ovan nämnda
tendensen till utjämning av lönerna att göra
sig gällande och småningom vinna överhand.
Och denna tendens innebär då en.
tillbakagång för proletariatet i de mest
framskridna länderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
