Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sumera de salubjudna varumängderna —
beror på organ isatio ris fel i kapitalismens
ekonomiska system, eller rättare på dess
kompletta brist på organisation och
samarbete. Den hänsynslösa profitjakten, som i
stället för tillfredsställandet av de
mänskliga behoven är produktionens enda mål,
försiggår under en förödande allas strid
emot alla. Arbetaren står emot företagaren,
konsumenten mot producenten, säljaren mot
köparen, var oeh en som individer, vars
enda mål är att hävda sig själv på den andres
bekostnad. Envar lurar girigt på tillfälle
att kasta sig över den andre, förtroendet
mellan människorna undergräves, den
hänsynslösa självhävdelsen träder i
gemensam-hetskänslans ställe, smarbete oeh
organisation omö j liggöres* och samhällsintresset
trampas under fotterna av den modärna
ekonomiens rovriddare.
Såmedelst är arbetslösheten organiskt
förbunden med privatkapitlismens system oeh
kan icke avskaffas förrän detta system
avskaffats och ersatts av ett annat, vars
ledande principer är samarbete och organisation
för de gemensamma intressenas
tillgodoseende.
Kongressen betonar därför, att de
åtgärder, som under kapitalismens epok kunna
företagas mot arbetslösheten, endast bli
pal-liativ, en tillfällig lindring av dess värsta
utslag. Å andra sidan förmenar
kongressen, att då arbetslösheten är en direkt följd
av kapitalismens system, dess konsekvenser
också närmast böra bäras av kapitalismens
samhällsorganisation; att arbetarnas
organisationer intet ansvar har för följderna av
kapitalismens vansinne och därför icke heller
har skyldighet att genom understÖdskassor
av skilda slag lindra dessa. Däremot vill
kongressen betona vikten av att arbetarna
vid tider av omfattande arbetslöshet
gemensamt sänker arbetstiden för att så långt
möjligt förhindra att en del drabbas av den
fullständiga arbetslösheten. En dylik åtgärd
finner kongressen motiverad dels av den
allmänna solidaritetsplikten och dels därav
att den förhindrar uppdelningen av
arbetareklassen i tvenne grupper med motstrid
ande intressen.
Kongressen vill emellertid slutligen
ytterligare betona, att dylika åtgärder endast
kunna betraktas som palliativ, samt
konstaterar, att om arbetareklassen verkligen vill
befria sig själv och samhället från
arbetslöshetens förhärjande framfart så gives det
intet annat medel än kapitalismens
avskaffande och uppbyggandet av ett ekonomiskt
system på syn dikal ismens grudval.”
På den därefter följande internationella
kongressen i Amsterdam 21—28 mars 1925
var frågan återigen uppe till behandling.
Medan Berlinresolutionen endas t talade om
en arbetarnas gemensamma sänkning av
arbetstiden i tider av omfattande arbetslöshet
anbefallde man nu i Amsterdamresolutionen
införandet av sextimmarsdag.
Arbetslöshetens karaktär av varaktig arbetslöshet oeh
dess delvisa framkallande av den tekniska
utvecklingen av produktionsapparaten hade
fört I. A. A. till den uppfattning, att det
här hällde ett nödvändigt ingripande mot
ett ont, som icke löstes med mera tillfälliga
åtgärder. Resolutionen hade följande
lydelse :
"I betraktande av, att Internationella
Arbe tar-Associationen som en av sina
viktigaste och grundläggande uppgifter eftersträvar
avskaffandet av varje form av lönesystem
och av staten, ett mål som endast kan
förverkligas av den klassmedvetna, organiserade
rcvolu tio nära arbetarekl assen,
med hänsyn till att de praktiska
striderna för erövrandet av bättre
levnadsbetingelser för arbetarna inom det kapitalistiska
samhället är av utomordentlig betydelse
såväl för arbetarerörelsens revolutionära
initiativ som också för höjandet av
levnadsstandarden på alla det materiella och
andliga livets områden,
i betraktande av att undanskaffandet av
arbetslösheten, vilken gör livet outhärdligt
för miljoner proletärer, blivit en trängande
nödvändighet för dagen,
att arbetslösheten delvis är en följd av
överproduktion, vilken låter härleda sig
därav, att produktionen icke betingas av
folkets nödvändiga behov, men av
kapitalismens profit och arbetslönens låga nivå,
att man nått fram till denna skenbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
