Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ceo Tolstoj ocf) hans idéer.
Av Albert Jensen.
Dek a september för bimjka
de år tillbaka såg1 for första gången
Leo Tolstoj dagens ljus.
Leo Tolstoj var en människa med starka
drifter oeh våldsamma lidelser, mot vilka
han lin der ett långt liv förde en oförsonlig
kamp. Han var en ytterst sammansatt
natur, full av inre motsägelser, som han
aldrig lyckades disciplinera och enhetligt
sammansmälta. ”En sökande pilgrim, en
vetande människa, en tronande Gud”, kallar
Gorki honom. Sannerligen var han en
sökande och irrande pilgrim, som aldrig hann
fram till den inre ro oeh harmoni, som eljes
kan skänka ålderdomens sen som mar af ton en
innerlig tillfredsställelse efter ett kampfyllt
liv. Ilan dog som en pilgrim under flykt
från hemmet och hälsade med glädje den
välsignade döden som befriare.
Som helt ung kom han till universitetet,
prövade allt och förkastade allt. Hans
lidelsefulla temperament kastade honom i
armarna på utsvävningar, han spelade oeh
rueklade och spottade sig själv i ansiktet i
ruelse. Vid sexton års ålder var han
färdig med kyrkan. Senare söker han åter Gud
och börjar bedja. Han blir officer oeh
deltar i krig. Den religiösa mysticism, som
präglar hela hans liv, börjar kristalliseras.
Han vill ”grunda en ny religion, Kristi re-
ka knappast en var i stånd att följa
mästarens djärva tankeflykt.
Men även Fourier kunde i detta avseende
heller icke känna på annat sätt. Han, som
i associationen såg medlet till att befria
arbetet från slaveriets prägel, som ville göra
varje människornas böjelse och lidelse
tjänlig för det gemensammas väl genom en ny
fostran, han, som med sin teori om det
”tilldragande arbetet” först gav socialismen dess
djupare psykologiska karaktär och som
föreställde sig den framtida världen som en
federation av fria, producerade kommuner,
vars nätverk omslöt hela jorden, kunde
visserligen icke i djupet av sitt hjärta
entusiasmera sig för lagstiftarnas ordnande
vishet. Han visste alltför väl var de egentliga
rötterna till det samhälleliga slaveriet var att
söka.
Det är således klart, varför de första
bärarna av moderna socialistiska idéer icke
kunde vara revolutionära i ordets vanliga
bemärkelse, fastän deras tankar ha varit av
en framstående revolutionär betydelse. För
dem kom det först och främst an på att
revolutionera huvudena, för att göra dem
mottagliga för möjligheten av ett annat
samhällstillstånd och hos dem väcka viljan till
en förändring av de samhälleliga
förhållandena.
Men just för detta arbete fattades dem
nästan alla förutsättningar, vilka äro
tillstädes för oss i dag och förfalla oss helt
självklara. Fastän just de arbetande
klasserna i samhället måste ha det största
intresset för dessa nya idéer, kunde den
periodens socialister endast vända sig till en
liten krets av intellektuella, då cn
arbetarrörelse i modem mening över huvud taget
ännu i eke existerade utom i England, där
redan begynnelsen till en sådan var för
handen. Det fanns intet församlingsväsen,
som nu, ingen soeialistisk press, ingen
organiserad rörelse. Ållt detta måste först
skapas. Redan på grund härav låg den tanken
nära till hands, att fästa världens
uppmärksamhet vid de nya idéerna genom praktiska
exempel och genom en fredlig handlingens
propaganda övertyga människorna om
dessa idéers riktighet.
Därmed var grunden lagd till den
periodens experimental socialism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
