Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
budgoten för; familjens förnödenheter är
un-der alla förhållanden densamma. Familjen
har ingen större köpkraft om den har flera
medlemmar.
Men när således ett stegrat antal
bama-födelser medföra ett stegrat antal
arbetslösa, då dessa barn blivit- vuxna, betyder en
bristande reglering av barn afödelserna även
av denna orsak en fara för klasskampen. De
unga. komma i stor utsträckning icke in på
arbetsplatserna och kunna således icke
heller deltaga i den klasskamp, som vi havda
måste försiggå där. Och ännu värre: de
skola icke alls känna sig ha något gemensamt
med den organiserade arbetarklassen, utan
snarare känna sig som en pari asklass under
densamma oeh måhända utan betänkande
uppträda som strejkbrytare vid kommande
konflikter.
Födelsekontrollen, den medvetna
sänkningen av antalet barn a födelser inom
arbetarklassen är således icke alls ett steg bort ifrån
klasskampen utan ett viktigt vapen i
densamma. Och emedan klasskampen är en
kul-turkainp måste därför nödvändigtvis även
strävandena efter att i det nuvarande
samhället inskränka bartiafodelserna vara ett led
i kultnrkampen och icke en kulturskymning.
Men även i ett klasslöst samhälle kommer
antagligen befolkningsfrågan att intaga en
bred plats på dagordningen, emedan
människan icke vill vara slav av naturens
omattli-ga fruktbarhet. Människorna skola lika litet
vilja slita sig till ohälsa och kraftlöshet, till
ofrihet och träldom under bördan av
ohejdat stora barnaskaror, som de vilja vara
slavar under ekonomisk utsugning. I det
klasslösa samhället skall även
kvinnan-modern få och vilja känna frihet, och man skall
säkert begagna sig av alla de medel, som
vetenskapen ställer till förfogande, för att
kunna reglera barn afödelserna så, att varje
familj icke skaffar större avkomma, än att
mor kan behålla hälsan och ha tid till oeh
glädje av att njuta livet samman med sina
barn. Men det kan knappast under än så
idealiska förhållanden den mor, som ständigt
går med en liten under sitt hjärta. Lika litet
som upplysta föräldrar då mera än nu kunna
ha ansvar att sätta barn till världen så tätt
efter varandra, att de födas svaga till livet.
Det klasslösa samhället må, för att
tillfredsställa människorna, icke endast bjuda på
ekonomisk frihet utan även på frihet ur allt
annat slaveri.
r\ ANSK FACKFÖRENINGSRÖRELSE.
J-^Den danska fackföreningsrörelsen
uppvisar en del synnerligen intressanta särdrag.
Den torde höra til den mest centralistiskt
organiserade i världen. Den danska
landsorganisationen (De samvirkende
Fagfor-bund) styres så byråkratiskt, som väl
möjligt. Den avhåller en ”generalförsamling’’
som svarar till vår kongress, vilken
generalförsamling sammansättes av sekretariatet,
av samtliga anstlutna förbunds styrelser,
samt en representant för varje
”Fällesx^rga-nisation” {närmast motsvarande de
”fackliga centralorganisationerna” i Sverge). Den
i år avhållna generalförsamlingen eller
kongressen bestod i kraft av denna ordning av
14 medlemmar från sekretariatet, 455
medlemmar från de olika förbundsstyrelserna,
men endast 44 representanter från
”Fälles-organip at ionern a”.
Av denna kongress på 503 medlemmar vo-
ro endast de 44 representanterna för
Fälles-organisationerna valda till kongressen. Alla
de andra voro självskrivna
kongressmedlemmar i kraft därav, att de tillhörde
förbundsstyrelserna eller sekretariatet. Den stora
majoriteten av kongressen torde vara
funktionärer.
Medlemmarna ha således endast cn ytterst
ringa möjlighet att finna uttryck för sin
vilja på kongressen, och endast genom de
44 valda representanterna kunna de göra
sig hörda. I voteringarna ligga
medlemsre-presentantema ohjälpligt- under den
kompakta massan av funktionärer och
förbundsstyrelsemedlemmar. Det är klart, att
ledningen liär slipper största delen av den
obehagliga opposition, som eljes komma ledarna
till del. Vilket Eldorado för
fackförenings-påvar. Till och med Mussolini har
anledning atfc rodna av avundsjuka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
