Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknik ocQ demokrati.
Av Christian Cornelissen,
) ) p\ BMOKRATISERING AV
INDU-1-J strierna”. Oni jag inte misstar mig,
sä är detta uttryck Sidneys eller Beatrice
Webbs. De två författarna, som äro
specialister på industrins organisering och
reglering, ha emellertid, genom att använda
det såsom titel på ett av sina gemensamma
verk (Industrial Democracy, London 1897)
kraftigt bidragit till att den bildade
publikens medvetande genomsyrats av tanken på
industrins och handelns utveckling i
demokratisk riktning.
Men existerar i verkligheten denna
tendens till demokratisering;? Är det riktigt
att produktionen och fördelningen av
rikedomarna mer och mer stå under massornas
inflytande ?
Varje dag kan man läsa i den
storkapital is tiska, pressen vilka speciella
egenskaper chefen för ett modernt industriellt,
lian-dels- eller finansföretag bör äga. J. de stora
företagen — och ännu mera i
sammanslutningar, karteller och truster — böra dessa
egenskaper vara av så förstklassig
beskaffenhet, att endast eliten bland företagarna
och deras industri- och finans experter, efter
ett helt livs arbete, kan uppnå dem.
Därför drar man don slutsatsen, att då
industriernas, (däri delvis inberäknat de
stora jordbruksföretagen) organisation blir så
invecklad, så är det naturligtvis denna elits
uppgift att dirigera dem.
Den enkle ingenjören eller kontoristen —
för att inte tala om arbetaren, t. o. m. om
han är kvalificerad — skulle inte mera
kunna nå upp till ett modernt företags höga
direktion.
Det är naturligtvis i dag mer
nödvändigt än någonsin med en grundlig teknisk
undervisning oeh en speciell utbildning
alltsedan ungdomsåren för att kunna dirigera
ett industriellt eller handelsföretag så att
det Tjlomst-rar. Av hundra ingenjörer, som
alla genomgått polytekniska skolan, och
vilka alltså alla ha erhållit samma
undervisning, skulle man med knapp nöd kunna
finna ett tjugotal som, efter några års
erfarenhet, skulle kunna vara i stånd att med
framgång leda en fabrik eller verkstad med
2 000 tjänstemän och arbetare. Av de tjugo
gynnade, finner man alldeles säkert inte
flera än fem, som, t. o. m. efter en lång
praktik, skulle kunna med värdighet
figurera som ledare för ett järnverk med tjugo
eller trettio tusen tjänstemän och arbetare,
där den kommersiella organisatörens talent
bör överstiga den tekniska ar betsledarens.
Slutligen kommer man att bland de fem
utvalda endast finna en, som har tillräckliga
gåvor, inte endast att vara handelsman,
utan också finansman, i stånd att leda ett
konsortium, en kartell eller trust
innefattande ett femtiotal företag. Denna ende
man, utgången från teknikernas led,
kommer sannerligen att vara ett fenomen.
Nåväl, var finns då industrins
demokratisering? Är det inte i stället så, att vi
närma oss envåldshärskarsystemet, äro inte
dessa moderna ”industrikaptener” verkliga
”monarker” ?
Men tendensen att demokratisera
industrierna är i alla fall en modern tendens
oeh uteslutes inte alls av den lika,
uppenbara tendensen till centralisering av
företagens tekniska ledning och ett ytterst strängt
urval, såväl ur psykologisk som teknisk
synpunkt, när det gäller att välja
industriledare.
Den verkliga, allvarliga
internationaUs-men i det sociala och politiska livet är ieke
möjlig utan på grundval av strängt
genomförd nationalism, distriktens och
kommunernas starkt utvecklade självständighet;
likaså är det endast på grundval av en stark
demokratisering av industrierna, som dessa
i framtiden skola, kunna utveckla sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
