Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De franska syndikalisternas
kongiess.
VÅR FRANSKA BRODERORGANI
-sation (C. G. T. 8. R.) avhöll
före jul sin årskongress, vid vilken
ett flertal resolutioner antogos. Då de
antagna resolutionerna avspegla
organisationens inre liv, giva relief åt de
svårigheter den möter och dess strävan i o et
praktiska arbetet kunna vi i stort sett nöja oss
med att återgiva resolutionerna för att vara
läsare skola få en god inblick i den franska
syndikalismens ställning.
Den franska fackföreningsrörelsen, som
ursprungligen i sin helhet, var syndikalistisk,
har, som känt är, splittrats av politikerna.
En del har gått till Moskva (C. G. T. U.),
en annan del till Amsterdam (C. G. T.) dock
väsentligen bibehållande sin syndikalistiska
inställning men skattande åt mera
reformistisk taktik, medan en tredje (C. G. T. S. R.)
anslutit sig till den syndikalistiska
interna-tionalen. Utanför dessa treime
landsorganisationer sta flera hundra tusen
organiserade arbetare, vilka icke sympatisera varken
med Moskva eller Amsterdam, men vilka
likväl icke kunna förmå sig att taga steget ut
och ansluta sig till Berlin, dit de ideologiskt
höra hemma. C. G. T. S. R :s kongress
utfärdade en appell till dessa organisationer i
vilken det bland annat heter:
”Inför den revolutionära syndikalistiska
rörelsens kritiska ställning kastar kongressen
ut en maning till Frankrikes alla
självständiga ekonomiska organisationer, som kämpa
for samma mål som vi, att sluta sig till vår
organisation.
Syn dikal ist cm a, som nu samlas till denna
kongress, ha kämpat sedan många år
tillhaka för den syndikalistiska rörelsens
omorganisering. Trots alla angrepp, trots
mångas likgiltighet, ha de lyckats att bilda och
att uppehålla den syndikalistiska kärna, som
är oumbärlig för vår rörelse. Denna kärna
borde vara starkare, större. Att det är som
nu beror på att de organisationer, som säga
sig kämpa för de syndikalistiska idéerna,
inte ha kunnat eller velat göra sin skyldighet.
De ha allt?ör mycket inneslutit sig inom
självtillräcklighetens snäva egoism; de ha
glömt att syndikalism betyder förening av
alla arbetare, samarbete, solidaritet mellan
alla yrken och alla platser.
De ha glömt att syndikalismen är en
fullständig rörelse för social omvandling oeh att
det är omöjligt att nå detta resultat om dess
krafter äro splittrade.
Denna glömska, har varit ytterligt skadlig,
inte bara för rörelsen i sin helhet, utan
också för varje enskild ekonomisk organisation
oeh slutligen for arbetarklassen i sin helhet.
De självständiga organisationerna ha sett
sig dragas ner i smutsen av sina
idémotståndare, utan att de kunna, svara dem. De ha
blivit tvungna att inskränka sig till en till
ytterlighet gående korporativ agitation; de
ha förintat arbetarnas tro på den
syndikalistiska idéernas lämplighet såsom
revolutionära medel.
Det ar på tiden att de ta sig i akt och att
de påtaga sig sitt ansvar. Vi upprepa ånyo
att den hela oeh rena självständigheten inte
på något sätt kan gagna den syndikalistiska
rörelsen.
Vi rikta denna vädjan i all
vänskaplighet om än med kraft, till de
självständiga organisationerna, liksom till de, vilka äro
med oss liktänkande, men farit vilse och
in-ruIJerat sig i motståndarnas organisationer.
Vi be dem att allvarligt granska situationen
oeh att se vad resultatet av deras inställning
medför. Kongressen anser att den endast
kan resultera i att den syndikalistiska
rörelsens utveckling i Frankrike fördröj es.
Kamraterna i de självständiga
organisationerna måste säga om det är detta de ön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
