Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bast motsvara partiets intressen. Och
finner stora rådet att de av korporationerna
nämnda kandidaterna ieke i tillräcklig grad
motsvara do krav, som rådet ställer, har
rådet full frihet att självt uppställa så
många kandidater det behagar.
Antalet kandidater skall efter
utgallrin-gen icke uppgå till mer än 400. Det säger
sig självt, att faseist-ernas stora råd icke
låter någon kvarstå, som på ringaste sätt
hyser oppositionella tänkesätt. Den
röstning, som slutligen företages, oeh. som skall
motsvara de allmänna politiska valen i
demokratiska stater, består endast däri, att
de röstberättigade tillfrågas om de vilja
rösta ja eller nej på de uppställda
kandidaterna. Icke ja oller r.ej på varje enskild
kandidat för sig, men på alla i en klump.
Röstberättigad är var oeh en ”producent
som under en eller annan form deltar i
frambringandet av den nationella
rikedomen". Detta valsätt innebär praktiskt
taget, att valet i verkligheten är förrättat när
det fascistiska partiets stora råd utgallrat
de 400 kandidater, som skola väljas till
parlamentet. Den därefter följande
röstningen är blott ett skådespel eller en bluff.
Skulle en korporation föreslå kandidater,
som icke falla det stora rådet på lappen,
så bli de alla utan vidare uteslutna från
kandidatlistan och ’korporationen blir utan
representanter, eller oekså utser rådet
representanter för korporationen.
I slutet av mar» företogs för första
gången valen till parlamentet efter denna
valordning, vilken infördes genom ett dekret i
december månad 1928.
För att få en föreställning om
parlamentets sammansättning kan nämnas, att
jordbrukarnas förbund erhåller 40 platser i
parlamentet och jordbruksarbetarna 27;
indu-striidkarna 31 och industriarbetarna 26;
handelsmännen 16 och handelsarbetama 10;
bankerna 10 och banktjänstemännen 6 o.
s. v. Och det är då att märka, att alla
dessa sammanslutningar äro lielt och hållet
fascistiska. Den enda organisation som icke
är hundraprocentig fascistisk, men som dock
samarbetar med faseisterna, är do natio-
nella katolikerna för vilka man reserverat
4 platser.
Mussolini hävdar, som sagt, att
klassmotsättningarna äro avskaffade i Italien
därför att klassen är underkastad statens
intresse. Det nya representationssystemet till
parlamentet skulle var en bekräftelse härpå.
Man väljer ieke längre politiskt efter
partilinjer, man väljer efter de ekonomiska
organisationernas linjer. Icke partier
representeras i parlamentet men landets olika
nä-ringsintresse. Och här sitta arbetare och
arbetsköpare ”broderligt” sida vid sida,
gemensamt representerande det gemensamma
nationella intresset.
Trots alla dessa konstgrepp och trots all
yttre kamouflage så kvarstår dock dot
faktiska förhållande, att arbetareklassen är
egendonislös och är tvingad att sälja sin
arbetskraft till den egendomsbesittande
klassen, precis som i alla andra kapitalistiska
länder. Det är pä detta ekonomiska
faktum klasskillnaden grundar sig oeh de
motsatta klassintressena existera. Den
fascistiska diktaturen är ingenting annat än en
klassdiktatur till upprätthållandet av
denna. faktiska klasskillnad.
Detta förändras icke därav, att man
utfärdat en arbetets Magna Charta, ett
arbetets frihetsbrev, i vilket det heter, att ”den
italienska nationen är en organism, vars liv,
mal oeh aktionsmedel måste ställas högre än
den ens! il de individens lott-”. Detta är
en-da&t talesätt som i sig realiter innesluter den
enskilde arbetarens slaveri under den
italienska polisstaten.
Klasskillnadens reella existens framgår
redan därav, att arbetsköparna ha friheter,
vilka icke beviljas arbetarna.
Arbetsköparna kunna avhålla sammanträden, kunna
diskutera sina intressen och kunna välja sina
ledare utan egentlig kontroll, vilket icke
arbetarna kunna även om de skulle vara
fas-cistcr.
I det beryktade ”arbetets frihetsbrev”
heter det, att arbetet är en social plikt, en
fras, som saknar all verklig betydelse i ett
kapitalistiskt land, där egendomsbesittning
och arbetslösa inkomster befriar från den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
