Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digheten botingas ieke bara av den
samhällsuppfattning, som skiljer syndikalisterna
från övriga socialistiska riktningar oeh frun
Landsorganisationen, den hetingas oekså av
de företeelser till samgående mellan
arbetare oeh kapitalister, som är uppe i tiden.
Som skäl för en sammanslagning mellan
S. A. C. oeh Landsorganisationen har
framhållits, att de reformistiska organisationerna
antagit socialistiska principförklaringar. Nu
torde det emellertid av det redan sagda
klart framgå, att detta icke kan vara ett
skäl för sammansmältning, ty det beror på
vilken art av socialism dessa
principförklaringar innesluta. Oeh de innesluta i
allmänhet ingenting annat än den
socialdemokrati eller statssocialism, som syndikalismen
bekämpar. Att en reformistisk organisation
antar en socialistisk principförklaring, som
är fientlig mot syndikalismen, kan ieke
gärna vara ett skäl för syndikalisterna att
uppgiva sin självständighet, snarare
ytterligare ett skäl för att fortsätta sin
självständiga. verksamhet.
Man hänvisar oekså till, att det
försiggått en radikalisering av de.n reformistiska
fackföreningsrörelsen. Detta torde i viss
mån vara riktigt. Men samtidigt, med
denna radikaliseringstendens uppträder en
annan tendens, som är
radikaliseringstenden-sens motsats oeh som strävar att teoretiskt
utkristallisera sig, en tendens som är rent
borgerlig. Den framträder i mondistiska
samarbetskonferenser oeh sticker då oeh då
fram sitt anlete i den socialdemokratiska
pressen, som exempelvis da Ny Tid till
minnet om storstrejken 1909 skrev att ”ur
missmodet och besvikelsen steg en insikt om att
fackföreningsrörelsen har sin begränsning,
att den ej är en kämpande krigshär med
uppgift att rasera kapitalismens fästen
utan cn konstruktiv kraft med uppgift att
tillföra det moderna industriella samhället
nya impulser, kollektiva drag,
solidaritets-moral, att den främst är cn arbetarnas och
löntagarnas skyddsorganisation, att den
redan nu förändrat lönesystemet från att vara
individuellt till kollektivt, att löneslaveriet
i hävdvunnen mening icke längre existerar
som normerande tor samhället utan att det
ersatts med stora kollektiva organisationers
uppgörelser, där i allt högre grad
ekonomiska fakta oeh näringslivets tillstånd och
behov är det riktningsgivande. Storstriden
1909 skapade en jämvikt mellan arbetets
och företagsamhetens krafter, ur vilka nya
idéer, nya former för utvecklingen av nya
metoder för samverkan alltjämt spirar”.
Dessa, tendenser pekar mot ett strävande
att avskaffa intressemotsättningen mellan
kapital och arbete, att avskaffa
klasskampen och i dess ställe satta klassamverkan,
att i eke eftersträva kapitalismens raserande
men att lappa på detta på ekonomisk
plundring och politiskt tyranni vilande samhälle.
Icke strid mm ”utjämning”, ieke
omvälvning men ”balans”. Fackorganisationerna
är ”ingen kämpande krigshär” men
uppenbart en reparationsverkstad för det
kapitalistiska maskineriet.
Vi konfronteras här med en tendens inom
Landsorganisationen, som kan medföra ett
försvagande av det målmedvetna strävandet
efter kapitalismens avskaffande oeh
socialismens förverkligande. Den påvisade
tendensen inom Landsorganisationen, vilken har
sin motsvarighet utanför densamma i
Arbetets Frihet oeh liknande organisationer
oeh strävanden, både kan och kommer att
utbreda sig till skada för den socialistiska
rörelsen, oeh ingen människa kaii för
närvarande mäta den skada den kan åstadkomma.
Steget från en sådan ståndpunkt, som Ny
Tid givit uttryck åt, bort till fascismen är
icke synnerligen stort. Steget hort till en
kapitalistisk fackföreningsrörelse i stil med
American Federation of Labor oeh därmed
en klyvning av arbetarklassen är heller icke
överväldigande. Tendensen rymmer en hel
del möjligheter om vilka det ännu är för
tidigt att fastslå något bestämt med
undantag av att den innesluter en fara för
arbetarklassen oeh socialismen.
Inför dessa borgerliga och
antisocialistiska tendenser inom Landsorganisationen är
det- uppenbart en ännu tydligare plikt för
de syndikalistiska arbetarna att ”stanna på
den syndikalistiska skansen” oeh göra sitt
yttersta för en fortsatt radikalisering och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
