Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nej, den gången kunde du icke narra mig",
skrattade Birgit.
Hon hade efter hand begynt dua mig, liksom hon
duade sin farmor och sin värklige onkel, vår närmaste
granne.
"Tyvärr för mig är det icke något skämt", sade
jag allvarligt.
Hon såg på mig, och för några ögonblick
formligen stelnade hennes drag. Så öfvergötos de af en
smärta så djup, att det skar i mig.
"Nej, du får inte fara", sade hon och sprang upp.
"Inte nu åtminstone".
"Ack, om det vore så lyckligt, att det kunde
uppskjutas".
Som hon stod där, fyldes hennes ögon med tårar.
Så satte hon händerna för ansiktet och sprang ut i
sitt rum.
Farmor skyndade efter.
"Han får inte fara, farmor! Han får inte!"
Hon andades häftigt, och rösten kväfdes då och
då af snyftningar.
"Han stannar nog om du ber honom. Snälla,
snälla farmor, bed honom!"
"Det är nog inte möjligt, att han kan stanna längre,
Birgit min".
"Han kan nog, om du bara ber. En vecka
åtminstone — ja, om det vore blott en dag, en enda dag!"
"Hvad skulle en dag mer eller mindre tjäna till?"
invände farmor med sin gamla, mjuka röst, som nu
lät som en smekning.
"Jo, därför att jag skall aldrig mer bli glad sedan
han farit".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
