Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett strandfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade hon med en sinnesrörelse, hvars styrka jag ej
kunde förstå
"Någon af edra anhöriga har tappat den — er
mor kanske?"
"Nej. Men det är så, att mitt lifs lycka beror
på den ringen".
"Då var det ju tur, att jag hittade den...".
"Nej, se det är jag, som skulle ha hittat den,
om det skulle ha varit tur... Det är en hel historia
med den ringen, och om ni vill höra den, vore jag
tacksam. Ty då skulle ni kanske bifalla den bön,
som jag inte vet hur jag skall framställa..."
Hon rodnade starkt, och orden sveko henne.
"Jag vill mycket gärna höra er historia, men har
ni svårt för att berätta den, så beviljar jag er bön
ändå".
"Tack ... Men historien måste ni höra ... Jag
heter Inger Kruse och är fiskardotter från Hulsig. På
grund af släktingars i Köbenhavn inflytande kom jag
för fyra år sedan med på sommarkursen i föreståndare
Tangs folkhögskola i Emdrupborg. Vi flickor på
skolan blefvo bekanta med gossarne på orten. Vi gingo
ofta till Emdrupsjön om aftnarne och lyssnade
på näktergalen. Och så fingo Kristen Lavesen och
jag hvarandra kära. Bondfolk vill gärna vara lite
för mer än fiskare, och det förlåter jag dem. Ty
det fins intet arbete, som går upp mot jordbruk, och
fisket är ofta ett lotteri. Ojämn förtjänst leder till
oregelbundenhet i andra lifsförhållanden. Och det
nyckfulla hafvet gör sinnena alt för lättrörliga, vare
sig det gäller godt eller ondt. Kristens föräldrar visste
alt detta, men ändock togo de mig till godo som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
