Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett strandfynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag visste ej, att vi hade er att tacka för så
mycket", sade han och tryckte min hand så, att det
knakade i skrifvarefingrarne.
Och vi båda tröstade henne så godt vi kunde
med, att hon icke begått något svek med ringen.
Att börja med visste hon icke riktigt, om hon
skulle tro oss. Men efterhand lättade alla de
dimmor, som skymt en del af solen för henne, och hon
gaf sig hän åt glädjen och lyckan utan reservation.
Kristen fick många kyssar, och bäst det var
small en sådan också på min kind.
Hon hejdade sig plötsligt.
"Han har ju varit så snäll emot oss", sade hon
urskuldande med en blick på Kristen.
"Ja, ge honom en midt på munnen också, om
han vill göra mig och dig den äran att ta emot en",
svarade Kristen.
Innan jag hann reflektera öfver anbudet, hade
jag hennes armar om min hals, och jag tog riktigt
ordentligt emot den kyss utan hvilken jag kanske
aldrig skulle ha förstått innerligheten i detta ömma
och redbara hjärtas tacksamhet.
"Lilla syster", sade jag och strök henne öfver
håret.
Så fick jag Kristens händer i mina.
"Nu skola vi tre vara vänner för lifvet", sade jag.
Kristen var för rörd för att kunna svara något.
Men skrifvarefingrarne kommo åter i fara.
Och vänner för lifvet blefvo vi tre.
Vi ha sedan många gånger träffats i deras hem,
den gamla skogsfogdegården, och en gång ha de
hälsat på mig i mitt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
