Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samvetskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bärgning, kunde vara mästare, han som andra, och så
plottrar han bort sig på dumheter".
Jag hade fått nog af denna s. k. sunda
hvardagsmänniskelogik, tackade för upplysningarna och gick.
Men vid första lägliga tillfälle sökte jag upp
honom.
Det var något af sällhet i hans matta leende, då
jag sade, att det var hans bok, som dragit mig till
honom.
"Den har varit mitt lifs lycka och olycka",
sade han.
"Bägge delarna?"
"Ja, i ungdomen var det tanken på nyttan —
och nog också en god portion äregirighet — som
dref mig till arbetet med henne. Nu har jag sett,
att jag ingen nytta uträttar därmed. Och äran lockar
mig inte längre. Därför är boken mitt lifs olycka nu
— det är ingenting annat än en ren passion, som
drifver mig att fullborda den. Och på det stupar
jag".
"Eftervärlden skall åtminstone uppskatta ert
arbete", sade jag.
"Eftervärlden! Hvad bryr man sig om den, då
man är färdig att svälta ihjäl!"
Jag var mycket, mycket ung då. Inte var det
många dagar jag kunde bestå mig med en sådan lyx
som frukost. Inte var det alla dagar jag fick middag
— och understundom vardt det inte häller något
kvällsmål. Men det bekymrade mig föga, ty jag hade
stora drömmar — jag hade ju framtiden för mig.
För ett ögonblick gjorde jag denna riktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
