Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samvetskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag reste hem till Sverge, fick annat att tänka
på — annat, som helt och hållet upptog mig, och
glömde Martinet.
Många år därefter fick jag i en tidning läsa att
han var död, och man omtalade mycket rosande hans
arbete, beklagande att det aldrig vardt fullständigt.
Nu stod åter den smärtfylda, hopplösa blicken
fäst på mig. Jag hade ju sedan jag sist såg honom
många gånger kunnat hjälpa honom. Men jag hade
glömt honom.
Du gamle! Det är formligt samvetskval jag söker
lätta, när jag nedskrifver detta, och i tankarne ligger
jag på knä vid din graf å Père Lachaise. Du fick
släpas till döds, gå ifrån din lifsuppgift ofullbordad.
Och jag hade kunnat hjälpa dig, om jag tänkt på dig.
Om du från din himmel kan höra en bön om
förlåtelse, så förlåt mig. Befria mig från din smärtfylda,
hopplösa blick, som följer mig som en mara i nattens
mörka timmar. Hör mig! Förlåt mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
