Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sällsam historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag sade mitt ärende.
"Ni skall få se alt. Det är mig en stor glädje
att få visa det. Men hustru min blir ännu gladare
däröfver. Vårt första göra blir således att leta rätt
på henne".
Hon var icke långt borta. Inom fem minuter
voro vi bekanta och jag bjuden på middag.
"Ni trifs i Wien?"
"Så långt som en förnuftig människa kan trifvas
i en storstad. Det är andra gången jag är här. Förra
gången kom jag från Polen, nu från Ungern — altså
från land med mörkhyade människor. Bägge
gångerna har jag ovilkorligen gjort den reflexionen: hvad
människorna här äro vackra! Blå ögon, ljus hy, ljust
hår och den figurens ståtlighet, som är germanerna
egen".
Min blick gick härvid till mitt värdfolk, som voro
rena praktexemplar af denna typ. Han var omkring
fyrtiofem år, i sin fulla mandomskraft — hon kanske
tjugosju år, strålande af lif och skönhet.
Emellertid gaf jag icke min beundran ord utan
fortsatte:
"Och så bra wienarne kläda sig! Männen, —
här såsom regel vackrare och mera distinguerade än
kvinnorna — iakttaga en stilfull måttfullhet.
Kvinnorna kläda sig ej så enkelt som engelskorna, men
icke häller så pråligt som fransyskorna. Wienskan är
borgerligare än engelskan, och det passar henne
således godt att ha lite mera färg och utstyrsel på
kläderna än den aristokratiska engelskan. Men jag har
ännu icke sett någon så vacker klädning som er",
slöt jag, adresserande mig till värdinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
