Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sällsam historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Och för honom?" frågade fru Zollinger.
"Han var den äldre och förståndigare..."
"... och den kärleksfullaste", afbröt hon med en
blick på sin man.
"Och han såg tiden an", fortfor jag.
"Kom den då?" frågade hon.
"Ja. De fingo ett barn, en dotter. Det förde
ej makarna nämnvärdt närmare hvarandra. Men sina
nöjesdrömmar släpte hon. Hon lefde blott för sin
lilla flicka".
"Men han kunde ju alltid känna glädje öfver
vissheten, att det fans ömhet i hennes hjärta", sade
ingeniören. "Det var ju alltid ett hopp för honom".
"Förvärkligades det?" sporde hon med intresse.
"På sätt och vis. Den lilla dog. Det var ett
förfärligt slag för den unga modern, som sörjde
tröstlöst. Men medan hon gick omkring i det tomma
hemmet och såg alt, som varit hennes lilla flicka kärt,
leddes tankarne till honom, som gissat både mors
och dotters önskningar, ja, som gifvit dem mycket
mer än de önskat sig, ofta nog utan att få ens ett
tack därför... Mannen var en stor blomsterälskare
och blomsterkännare. Men han fick ingenting
plantera på grafven. Det skulle modern göra själf. Den
lilla grafven blef hennes första trädgård. Och så
kommo blåa blommor, och hon tyckte att det var lika
många ögon, som sågo på henne och hälsade från
hennes barn, som låg och sof där nere i mullen".
Fru Zollinger var så intresserad att hon upphört
att spisa. Hon hade fattat sin mans händer och höll
dem i sina, medan hennes ögon formligen hängde
fast vid mina läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
