Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sagoberätterska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket guld, att det behöfdes två åsnor för att bära
hem det. Nu blef det snart bröllop, och de unga
lefde lyckliga, tils hustrun fick någon anledning att
tro, att det var någon hemlighet med skattefyndet.
Hon gaf honom ingen ro, ty hon ville veta
hemligheten. Till slut erkände mannen, att det var en
hemlighet och att han skulle dö, om han röjde den.
Men hon ville ändå veta den. Då gick han till slut
och bestälde en likkista, lade sig i den och sade,
att han aldrig skulle resa sig ur den, om hon
vidhölle sin fordran. Ja, det gjorde hon. I detsamma
kom gårdvarden och lade sig på stugutröskeln. Dä
husbonden såg, huru bedröfvad hunden såg ut, sade
han: ’Ge honom en brödbit!’ Hustrun drog ut
bordslådan, skar af en bit och slängde den åt
hunden, som dock ej rörde den. Tuppen, som stod i
förstugan, skrek nu till: ’Kata kata kato! Kom,
mina pullor, här är bröd!’ — ’Skäms du inte att
tänka på mat när vår husbonde ligger i sin kista!’
utbrast hunden. ’Förtjänar han bättre då’? svarade
tuppen. ’Jag har tjugo hustrur och de lyda mig
alla. Han har bara en och kan ej taga bukt på den.
Vore jag som han, så skulle jag låta henne smaka
käppen’. Då herden hörde detta, sprang han upp
ur kistan, gick ut efter ett rep och lät detta dansa
så ordentligt på hustruns rygg, att hon på en
gång förlorade lusten att aflocka honom hans
hemlighet".
"Det var också en lustig saga, Sárika. Och nu
gå vi att äta middag!"
I den med Djurgården sammanhängande
Stadsträdgården finnes en elegant restauration. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
