Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En historia om döden och det, som är starkare än döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MED spårvägen till Porta S. Paolo, en kort
promenad, och så står jag framför det som är mitt
varaktigaste minne af Rom: den protestantiska
kyrkogården. Jag drager i den gammaldags stålsträngen
med sitt trähandtag, och en gubbe med silfverhvitt
helskägg öppnar för mig.
Det första intrycket af denna de dödas boning
är utomordentligt. Den höga muren afstänger en
alldeles från den yttre världen, fridlyser rummet,
gör det så stilla.
Alléerna af höga, mörkgröna cypresser ge ett
intryck, som ej kan beskrifves, blott erfaras. Vår
nordiska gran är för brutal — hon passar den sorg,
som är så våldsam, att den kvider högt. Men hon
kan aldrig ge den stämning af saknad, af ro och
hopp som cypressen — när nämligen denna icke är
en buske utan ett mäktigt träd.
Jag har aldrig sett någon kyrkogård med så
mycket färg som denna. Camelior resa sig här och
där i nobel, stolt skönhet. De väldigaste rosor i alla
upptänkbara färg- och doftskiftningar bekläda stora
partier af muren och äro dessutom representerade på
nästan hvarje graf. "Minnet är en ros". Men hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
