- Project Runeberg -  Systrarna på Liseberg : Ur en familjekrönika /
49

(1924) [MARC] Author: Emily E. Nonnen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Resor till Marstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dan det blifvit henne frånstulet vid Tjufkil, hvars namn
äfven skall erinra om denna tilldragelse. Det säges
också att den lycklige återbringaren af guldet fick af
Drottningen Gullbringa till belöning. Huru dermed
kan förhålla sig, vet jag icke, men säkert är att när vi
besökte Tjufkil såg det ut som ett riktigt näste.

Gästgifvaregården låg under en grå klippa, ingen
dörr syntes på framsidan, vi hade helst blifvit utanför,
men några tunga regndroppar föllo, och de mörka
moln, som sammandragit sig på himlen, tycktes lofva
ett hällregn; vi trefvade alltså öfver några smutshögar,
och upptäckte en dörr på baksidan, hvarpå vi gingo
in i ett rum, der luften kändes blytung af kallnad
tobaksrök och mycket annat, hermetiskt inneslutet medelst
fastspikade fönster. Och golfvet! Bäst att icke tala
om det, ty i detta rum fingo vi dröja, till dess att
båten var i ordning, och der fingo vi packa ut våra
matkorgar, och njuta någon förfriskning, men den gjorde
godt, trots rummets oaptitliga tillstånd, och ett glas
fradgande porter, nordens nektar, bidrog också till att
höja vårt mod, som af dagens olägenheter nästan gått
ned till noll, och när det ändtligen tillsades, att båten
var färdig, svepte vi in oss i våra kappor, och brydde
oss icke om ösregnet, utan togo under skämt och skratt
plats i den något ruskiga farkosten, och framkommo
ändtligen genomvåta, men utan vidare äfventyr till
Marstrand.

Marstrand, hvad det var tyst och öde på den tiden.
Intet badhus fanns på ön; för att få sig ett bad måste
man fara till Koön. Inga så kallade nöjen vankades,
nå, det var just ingen förlust; för att roa sig klättrade
man i bergen, och botaniserade eller samlade nypon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:48:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/systrarna/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free