Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 18. Den sista tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och se, hur de bleka kinder
Snart blomstra som vårens ros,
Hur de arma, förvridna fötter
Så hurtigt springa sin kos!
Och hur välsignande sträckas
Små händer åt alla sen,
Som hjelpt dem från sjuksäng och kryckor
Till hälsa och glädje igen!
*
Emily Nonnen ägde sällsynt viljekraft och karaktärsstyrka.
Fru Louise Thorburn berättar att hon fjorton
dagar före Emilys död besökte henne och då frågade,
om hon ej kände sig trött? Den livfulla, energiska
åldringen svarade raskt: »I never allowed myself to
feel tired.»
*
När systrarna Mary och Emily sutto ensamma kvar
på Liseberg, sysselsatte de sig ivrigt med varjehanda.
Emily, fast över 90 år, målade blomsterkort, Mary åter
sydde flitigt skjortor och lintyg åt fattiga barn. Som
hon alltid noggrant antecknade allt, finns det även
kvar en förteckning på vad hon under årens lopp
förfärdigade. 1894—99 gav hon bort omkring 200 stycken
små plagg.
Söndagarna, då arbetet fick vila, skulle säkert blivit
långa, och saknaden efter de kära bortgångna svår att
bära, om inte goda vänner då haft för vana att
besöka dem på deras fridfulla, avskilda Liseberg. Fru
Emily Wijk kom ofta med sin lilla dotter Mary,
nuvarande landshövdingskan von Sydow, och friherrinnan
Marika Dickson for sällan till Engelska kyrkan utan
att på hemvägen besöka de båda gamla på Liseberg.
Hon hade alltid något att berätta som hon visste skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:48:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/systrarna/0212.html
