Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tandoperationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TAFVELGALLERI.
"Ack, resolution!" suckade Slyker. Ni vill bara afvisa mig.v ..
"Hvem vet?" sade Agatha.
"Skaffa mig ett rendez-vous, Agatha; ett ord så godt som tusen, och jag skall visa mig sä
tacksam, som om jag vore konung öfver bägge Indierna och icke en anspråkslös rådman i den
gamla staden Amsterdam."
Och i stoltaste ödmjukhet reste han på sig, så att han åtminstone blef två tum längre.
Agatha stirrade på honom med sina stora klara ögon. En egendomlig rörelse skönjdes i
hennes tunna, rynkiga ansigte. Ett ögonblick rätade äfven hon upp sig med mera stolthet och såg
föraktfullt på Mynheer gråskägg — men detta uttryck försvann hastigt och spårlöst, och hon
återföll i sitt till utseendet liknöjda och nästan tanklösa pladder.
"Rendez-vous? ni begär mycket, ganska mycket! Men vi få se. Tro inte, att baronessan
Elizabeth . . . Och likväl ... Hvem utgrundade nånsin en qvinnas hjärta ?"
Slyker tryckte entusiastiskt den gamla ammans torra hand. Hon drog den häftigt undan.
"Gå nu!" käxade hon. "Ni vet ju nu — och vi veta också — ni skall få underrättelse."
"Af nåd, ännu ett ord ... När? När?"
Agatha blickade några ögonblick fundersamt på en och samma fläck, därpå fixerade hon
skarpt den gamle herrn. %
"Ni vill det" ... svarade hon, och hennes röst hade antagit en egendomlig, nästan
ondskefull ton. "Ni skall få er vilja fram. Håll er beredd ... Underrättelse får ni åtminstone om en
timmes tid. Men nu farväl"
Slyker, med sitt skrin under armen, envisades icke längre, för att icke möjligen sätta
gumman i dåligt lynne, utan rekommenderade sig och gick mot dörren. Han var nästan rusig af glädje.
Då han kom ut på gatan, måste han, en infödd amsterdamare, först stanna en stund och fundera,
hvilken väg han skulle gå, för att komma till sin bostad.
Hemkommen kastade han sig i högsta själsspänning på sin granna soffa. Därpå sprang han
upp och mönstrade sig framför spegeln. Den eljest så kalle och orubblige gamle ungkarlen, på sin
ålderdom nästan förtrollad af strålen från en ung dams sköna ögon, kände fullständigt hela den
feber af qval, hopplöshet och längtan, som i känslornas vår genomflammar ett ungdomligt bröst.
Under det gubben, marscherande med stora steg af och an och gestikulerande som en ny
Roscius, höll en glänsande monolog, stack den gamla Agatha plötsligt in hufvudet i rummet.
Slyker skrek nästan till. Qvinnan steg in och bragte honom ett budskap, som han sjelf i
sina djärfvaste fantasier icke hade ansett för möjligt, allraminst i afton.
Vi äro skyldiga att meddela läsaren den scen, som gått emellan.
Då Mynheer Slyker lemnat Leuwenbroekska palatset, stirrade Hendrik förvånad på den gamla
Agatha; därpå satte båda två sina händer i sidorna och började liksom på gifvet tecken en
skrattduett, som aldrig tycktes vilja taga en ända. — De hade fullkomligt förstått hvarann.
"Men huru, goda Agatha," utbrast Hendrik slutligen, "huru skall denne fårskalle bestraffas?
Om jag jämför mig med dig, så ser jag, att jag spelar en enfaldig, rentaf oskicklig rol gentemot
honom. Jag öfverlemnar därför åt dig att bestämma denne narrs välförtjänta straff, oss till
upprättelse och honom till varnagel. Men det får hvarken vara för lindrigt eller för grymt..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
