Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gerard Dow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI.
67
papegoja, behöfver någon förströelse. Du måste tillstå, att i afton skulle vår komedi blifvit
nästan pikant."
Metzu rykte på axlarne. Han var fullkomligt förd bakom ljuset.
"Du tänker således icke på att fly med fru Brigitta till Italien?" frågade han, för att
fullständigt öfvertyga sig.
"Hvarför inte?" svarade Mieris. "I afton skola vi rumla, spela och sjunga. Gud ske lof,
nu hafva vi hamnat i vårt värdshus "den brokiga paletten." Nu känner jag mig åter i mitt element."
Mieris gjorde verkligen ingen min af att aflägsna sig ur den krets af lefnadslustiga vänner,
som mottog de båda målarne. Metzu blef trygg, bågarne kretsade kring laget, och snart hade
vännen Gabriel, bedöfvad af vinet, glömt allt utom ögonblickets nöje. Han märkte knapt, att Mieris
redan för en stund sedan försvunnit.
Franz skyndade raka vägen till Dows boning. Han närmade sig den parklika trädgård, som
slöt sig intill boningshuset och smög sig genom de dunkla buskagerna fram under det klart upplysta
fönstret i Brigittas kammare. Här klappade han två gånger häftigt i händerna.
Fönstret öppnade sig däruppe, och Dow såg späjande ut i natten, men då han icke
varsnade någon, drog han åter helt lugnt igen fönstret och tog plats vid Brigittas sida.
Men den sköna frun, blek, förvirrad, tyktes i sitt hjärta känna bittra qval. Hon älskade
den unge målaren. Dystra bilder, som visade henne ynglingen blödande, döende, uppstego för
hennes själ ... Hon hörde klappningen och var fullt öfvertygad, att den kom från van Mieris,
som väntade på henne. Blott med möda beherskade hon sin ångest. Hon stred med sig sjelf några
minuter; men sedan var det afgjordt: hon måste lugna honom, besvärja honom att afstå från sina
mörka föresatser; hon måste försäkra sig om, att han ej, hänförd af sin lidelse, beginge en
gärning, som han med sitt häftiga temperament blott alltför lätt kunde besluta och utföra.
Hon tog en förevändning och lemnade den intet ondt anande mästaren, för att med
snabbheten af en jagad hind ila ned i trädgården.
Franz van Mieris mottog den uppskrämda qvinnan och slöt henne utan all försyn eldigt i
sina annar, ur hvilka Brigitta förgäfves försökte göra sig lös. Mieris bad, bönföll, besvor henne så
hänförande, att Brigitta, i stället att antaga en allvarlig hållning emot honom och med värdighet
tillrättavisa honom, endast med tårar kunde besvara hans böner. Men en qvinna, som gråter, står
i begrepp att uppgifva allt motstånd. Så var det också här.
Brigittas besinning omtöcknades. Hon ryste redan icke mera tillbaka, då hon från det
närbelägna gathörnet hörde hästarnes stampning framför den resvagn, som var ämnad att föra henne
jämte ynglingen därifrån. Hon dukade under för den häftige älskarens förföriska, berusande
smekningar och — nu gjorde hon, visserligen darrande som ett aspträd för aftonvinden men ändå beslutsamt,
vid Franz van Mieris’ hand de första stegen, för att aflägsna sig ur trädgården .. . Det förrädiska
parets flykt hade börjat.
Vid trädgårdsporten stannade Brigitta flämtande och kastade en flygtig blick på sin makes
hus ... Plötsligt spratt hon till, liksom om hon djupt i hjärtat blifvit berörd af en väldig magt.
Den lycklige Gerard Dow hade tagit fram sin trogna Amatifiol och öppnat fönstret, för att
låta den ljumma, sköna nattluften strömma in i rummet. Just nu trädde han fram till
fönsteröppningen och lade med sirlig hand stråken sakta på strängarne. Ett melankoliskt preludium af Pa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
