Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tizian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gängeskrets, Pietro Aretino, sin tids poetiske sinade-skrifvare och litteräre tyrann, hvars förderfvade
och orena karaktär visserligen stod i skarp kontrast till Tizians ädla väsen, samt den store florentinske
bildhuggaren och byggmästaren Jacopo Tatti, kallad ’"Il Sansovinor, hvilken alltsedan år 1527 varit
bosatt i Venedig och här uppfört den tidens härligaste byggnader, framför allt biblioteket. "I Tizians
hus i Venedig ,r säger Vasari, ’"såg man alla furstar, lärda och framstående personer, som på hans
tid kommo till den staden och lefde där.* Då Vasari sjelf år 1566 kom till Venedig, besökte han
Tizian såsom sin käre vän. Han fann den 89-ärige mästaren med penseln i hand, och samtalet med
honom såväl som åskådandet af hans verk omtalas af den besökande såsom en lika stor njutning.
Från år 1553 har en deltagare i festerna i Tizians hus efterlemnat en skildring af desamma. I
den sköna trädgården med utsigt åt hafvet församlade sig en utvald krets, hvaribland märktes Pietro
Aretino, Sansovino och den florentinske historieskrifvaren Jacopo Nardi. Angenäma samtal kryddade
måltiden, och pä aftonen var vattenytan lifvad af otaliga gondoler, hvari sköna damer gledo fram
och från hvilka sång och strängaspel klingade.
’’Tizian,’* säger Vasari, "var ständigt vid god hälsa och så lycklig som någonsin en annan
mästare i hans konst varit; himmelen skänkte honom endast lycka och välgång." Det ligger något
majestätiskt i detta lif fullt af lugn tillfredsställelse, glänsande produktion och oupphörlig framgång.
I detta hänseende kan på sin höjd Rubens lefnadsbana jämföras med hans. Hvilken motsats till
det stormiga, af yttre och inre strider uppfyllda lif, som en Rembrandt eller Michelangelo fört!
Tizian var egentligen icke någon tidigt utvecklad natur. Innan han fyllt 30 år, hörde man icke
talas om någon sjelfständig framgång, vunnen af honom såsom målare. Men sedan svingar han sig
upp till en höjd, på hvilken han mägtade qvarhålla sig ända in i sin högsta ålderdom. Blott på
den allrasista tiden, då han räknade inemot 90 år, tycks åldern hafva inverkat på produktionen.
Vasari önskar, att han på de sista åren hällre måtte hafva målat blott till tidsfördrif. "Titianus
fecit fecit," skref han på sin under sista tiden komponerade, icke särdeles lyckade tafla öfver
’’Bebådelsen", för att med eftertryck betona, att han sjelf målat den. Äfven i afseende på dear 1569
fulländade mytologiska freskomålningarne i den stora stadshussalen i Brescia — sedermera genom brand
förstörda — ville rådet icke låta öfvertyga sig, att de voro af mästarens egen hand. Men om också
i denna senaste tid den gamla säkerheten i handen något slappats, så förblef dock hans själskraft
städse orubbad. Om man redan måste beundra hans mästares, Bellinis, utomordentliga lifskraft, så
gick dock Tizians vida därutöfver. Han uppnådde en ålder af 99 år, och då måste en allmän farsot
komma, för att sätta en gräns för denna orubbliga existens. Den 27 Aug. 1576 bortrycktes han
jämte sin son Orazio af pesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
